Månadens haflingerbild

Vinnare ”månadens haflingerbild” juli 2010

2010-08-21 14:24 #0 av: Carina-J

”Månadens haflingerbild –juli 2010”, med temat ”föl” vanns av Eldfuxen! Här kommer en artikel om henne och alla hennes haflinger.

leradalen.jpg

Vem är Eldfuxen?

Precis som Malin Baryard började jag min "hästkarriär" som andreskötare. Precis som Hugo Simon lärde jag mig rida på en haflinger. Och precis som Eric Lette var jag livrädd för hästar när jag började rida. Men jag blev varken världsberömd hoppryttare eller dressyrdomare. Jag blev haflingeruppfödare, och även om det vore lite väl stöddigt av mig att påstå att jag är "världsberömd" så har jag både vänner och fans runt hela jorden. Och allt började med att jag blev andreskötare, på världens finaste och bästa häst - haflingerstoet Sindy.

Med hjälp av lika delar list och tur lyckades jag få även min mamma (BrittaD) förälskad i det gula lilla djuret, och i juni 1985 tömde jag min spargris, och Sindy blev min egen häst!

På den tiden fanns det bara 14 haflinger i hela Sverige, och jag, som då var 13 år, hade inte en tanke på avel. Sindy och jag tränade dressyr och hoppning, vi red på långritt, åkte på ridläger, tolkade i snön på vintern och hade allmänt kul.

Ibland var mamma med, och vi turades om att rida och gå, och drömde om att en dag ha varsin häst att rida på. Och den dagen kom, flera år senare. Då hade Sindy fått sitt första föl, Nixi e. Nelson 2, och vi hade flyttat till min pappas släktgård i Lerum utanför Göteborg.

Vi åkte till Fohlenhof, där vi köpte stora Marcella till pappa och lilla Marquesa till mamma. Marcella fick fölet Knappekullas Winterson 6 e. 1406 Winterstein, och sen var aveln i full gång. Som mest hade vi 13 hästar (alla haflinger).

Jag har hittills fött upp 11 egna haflinger (mina föräldrar har också fött upp en hel hög, och dem har jag förstås också hjälpt till med en del, men 11 är mina alldeles egna uppfödningar). Av mina uppfödningar har 10 uppnått bedömningsbar ålder. Den elfte är han på fotot i tävlingen, Eldfuxens Walente e. Eldfuxens Wacker 11, och han är fortfarande en liten visp som ingen mer än vi (partiska) i familjen bedömt. Hur som helst, av mina 10 bedömda uppfödningar - fem ston och fem hingstar - är inte mindre än tre diplomston: Romys Samba e. Hattrick 1 u. Sindy 303, Eldfuxens Belinda e. Eldfuxens Samson 21 u. Mara 455 och Eldfuxens Flicka e. Eldfuxens Wacker 11 u. Fira 470. Av de fem hingstarna har hela tre blivit godkända för avel: Eldfuxens Wacker 11 e. Knappekullas Winterson 6 u. Sindy 303, Eldfuxens Samson 21 e. liz. 103/T Südwind u. Romys Samba 361 och Eldfuxens Adelante 24 e. liz. 153/T Aschau u. Mara 455. Eldfuxens Adelante är för övrigt den ende av mina uppfödningar som inte har Sindy i stammen, men så är han också den ende som är en moderlivsimport.

Förutom att föda upp haflinger har jag genomgått Svenska Hästavelsförbundets domarutbildning och antagits som domaraspirant för bl.a. haflinger, och jag har gått med som aspirant i Sverige vid flera tillfällen, bl.a. vid Haflingerriks 1993, då Otto Schweisgut dömde tillsammans med Morgan Johnsson. Jag har också dömt vid haflingerutställningar i Tyskland, Österrike och Nya Zeeland.

Haflingeravel är mitt stora intresse, och jag bedriver vad jag brukar kalla för "bevarandeavel", som till skillnad från "förändringsavel" går ut på att bevara haflingerns ursprungliga typ - men fortfarande med målet att förbättra avkommorna för varje generation. Med den inriktningen på aveln är det inte så konstigt att jag är väldigt intresserad av haflingerns historia, vilket var till stor hjälp när jag var med om att skriva boken Haflingerrasen i Sverige (tillsammans med BrittaD) och blommade riktigt ut då jag översatte boken Libro delle Origini della Razza Avelignese (på svenska Haflingerrasen i Italien). Jag är också nördigt intresserad av olika blodslinjer inom haflingerrasen, och avlar gärna på lite mer "udda" linjer, självklart utan att ge avkall på kvalitet, ett starkt möderne eller att linjerna ska passa ihop, eftersom jag tycker att även de ovanligare linjerna ska bevaras.

Mitt senaste projekt, förutom Walente förstås, är internettidningen Haflingers Worldwide, som finns att läsa på www.haflingerhorses.com och som jag ger ut för att bygga en bro mellan den tyskspråkiga delen och den engelskspråkiga delen av haflingervärlden.

Hästen som allt började med, min fina lilla Sindy, är sedan några år tillbaka en hästängel i hästarnas himmel, men hon lever vidare genom sina barn, barnbarn och barnbarns barn. Det är också en del av min bevarandeavel.

 

   adelantes.jpg           Wacker.jpg
      Eldfuxens Adelante                           Eldfuxens Wacker         

Belinda2.jpg

Eldfuxens_Flicka_o_Helgakli.jpg
 Eldfuxens Flicka och Kerstin

Sambaosamson.jpg
Romys Samba och Eldfuxens Samson

Samson.jpg
Eldfuxens Samson

Sindyglad03.jpg
Sindy och Kerstin   foto: Britta Dreborg

 

 

 

~Livet är som en cykel. Slutar man trampa faller man av!~

 

Anmäl
2010-08-23 13:51 #1 av: Carina-J

Vad kul att det finns någon uppfödare som bedriver "bevarandeavel" också!Skrattande

På tal om starka stostammar, så har ju jag alltid hört att avkomman ärver lika många gener från fadern som från modern. Så fel så! Tittade nämligen på ett program om genetik för några månader sedan, och där hävdades det bestämt att man ärver fler gener från modern. Tyckte detta verkade lurt, och frågade en på mitt jobb, som jag visste läst genetik, och han bekräftade förstås att moderns gener är i majoritet hos avkommorna. Och jag är ju inte sämre än att jag tar till mig detta, när jag får "fakta i hand".Flört
Antar att du redan kände till det, eftersom du vet betydelsen av ett starkt möderne?

~Livet är som en cykel. Slutar man trampa faller man av!~

 

Anmäl
2010-08-23 19:23 #2 av: MegN

Så då funkar det inte lika bra längre att skylla på faderns påbrå om mina barn är krångliga... :-(

(bara skämtar! :-) )

Anmäl
2010-08-28 20:57 #3 av: Eldfuxen

# 1: Ja, jag hörde det där från genetiker för flera år sedan. Om jag minns rätt så har det att göra med den större mängden cytoplasma i ägget jämfört med spermien.

 

MEN det är är också en gammal "sanning" i avelssammanhang, något som uppfödare länge "vetat", trots att förklaringen (från genetikerna) kommit först på senare år.

 

I Sverige har vi ju någon sorts "tradition" att ange hästens härstamning som "pappa - morfar" (antagligen för att hingstarna får fler avkommor och därför är kända av fler), Men det finns undantag. Inom travhästvärlden anger man alltid härstamningen som "e. Far u. Mor. Och som av en händelse är Sverige bland de mest framgångsrika länderna när det gäller uppfödning av travhästar Flört Såklart har det även andra orsaker, men visst är mödernet viktigt.

 

Det insåg förresten arabhästupfödarna för länge sedan - beduinerna delade inte in sina hästar efter hingstlinjer, utan enbart efter vilken stofamilj de tillhörde. Än idag kan man i arabstammar se att både hingstar och ston får första bokstaven i namnet efter moderns begynnelsebokstav, inte efter fadern, som är vanligare i "västvärlden". Glad Det görs inte helt konsekvent, men man kan se det tydligt i vissa, särskilt äldre, stammar.

Anmäl
2010-08-30 15:43 #4 av: Carina-J

Och nu i dagarna hörde jag att forskarna, som tidigare trott att det varit den snabbaste spermien som fick befrukta ägget, nu upptäckt att så icke är fallet. Ägget bestämmer själv vilken spermie hon vill bli befruktad av!
Allt kan då i fortsättningen "skyllas" på det kvinnliga könet.Flört

~Livet är som en cykel. Slutar man trampa faller man av!~

 

Anmäl
2010-08-30 16:55 #5 av: BrittaD

Sen kommer det ju till en till faktor som mer brukar diskuteras när det gäller människobarn, arv eller miljö?

Tar man hänsyn till miljön så spelar ju mamman MYCKET större roll där än pappan i hästaveln, alltifrån de elva långa månaderna i hästmammans mage som de första månaderna vid mors sida. Det är ju bara i undantag som papporna får ta över - men det händer - och fostrar sina söner sen de avvänjts - det lär finnas mycket duktiga uppfostrarpappor.

 

~ Man kommer aldrig först om man går i andras fotspår ~

haflingerforum.nu

Anmäl
2010-08-31 10:39 #6 av: MegN

#4 Förut när jag hade höns (och avlade på en handfull raser & färger) fick jag höra att hönorna medvetet kan bestämma om kycklingarna blir hönor eller tuppar. Och det verkade stämma - för vissa säsonger fick man i princip bara tuppkycklingar (vilket man ju inte vill - eftersom det räcker med EN tupp på en stor grupp hönor). Om hönan bedömde att tuppens gener var bra, kanske t.o.m. bättre än hennes egna, så valde hon att få tuppkycklingar - för då skulle hennes gener föras vidare på bästa sätt. Om hon däremot bedömde att hennes egna gener var bättre så valde hon att få hönkycklingar (vissa tuppar godtogs inte alls, de var uppenbarligen så "dåliga" att de inte dög att avla på alls - ur hönans synvinkel. För en människa var det däremot väldigt svårt att se någon skillnad alls på de olika "tupp-kvaliteterna"! Annars hade man satsat på de "halvbra" som gav hönkycklingar!!!).

Det var en bekant till mig (veterinär) som framförde det här under en festmiddag. Det lätt pinsamma i sammanhanget var att det satt en samling fruar till dataingenjörer runt bordet (inkl veterinären - medan jag var både fru till - och själv - dataingenjör). Och alla hade söner! Utom jag, som hade enbart döttrar...! För hon antydde förstås att det skulle kunna gälla även för människor.

(Jag var inte säker på om jag skulle känna mig generad - över att jag hade en karl som i sin frus ögon var lite sämre än de andra karlarna var (i sina fruars ögon, alltså) eller vara nöjd över att jag tydligen ansåg mig själv bättre (än min karl) än vad de andra fruarna gjorde (jfrt sina karlar)...!) Lite jobbigt var det, i vilket fall som helst...

Anmäl
2010-08-31 14:30 #7 av: BrittaD

GladGlad Haha vilken underbar historia - måste fråga dig som f.d. hönsuppdare - och helt utanför ämnet - om du var med då i en lanthönsklubb (vet inte det korrekta namnet, en riksorganisation dock). Jag har nämligen en son (jag har dessutom två döttrarGlad) som satt i den föreningens styrelse, undrar om han inte rent av var registrator där ... ett slläktdrag ...

Ursäkta utvikningen men jag tyckte din berättelse var så härlig

~ Man kommer aldrig först om man går i andras fotspår ~

haflingerforum.nu

Anmäl
2010-09-01 10:42 #8 av: Carina-J

#6 Ha, ha, den var rolig den...Skrattande
Och jag som tänkt skaffa höns. Får tänka på att skaffa en halvdan tupp då.Flört

~Livet är som en cykel. Slutar man trampa faller man av!~

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.