Wahlströms Ponnyklubb – en nostalgitripp
För några dagar sedan hittade jag en gammal kartong i en garderob. Den visade sig innehålla alla mina gamla Ponnyexpressen-tidningar. Tänk att jag sparat dem! Jag satte mig förstås ner och bläddrade i dem och drömde mig tillbaka 37 år i tiden...
Wahlströms Ponnyklubb startades 1962, men då var jag knappt född, så mitt medlemskap startade när jag var 10 år, dvs 1972. Då var årsavgiften 15 kronor och klubben hade ca 45 000 medlemmar. Vilken ponnyklubb kan ståta med detta medlemsantal i dag?
Tillkomsten av Wahlströms Ponnyklubb var en historia för sig. 18 flickor på Huvudsta Gård hade bekymmer med att deras stall skulle rivas. Då fick en av flickorna en idé; tänk om Wahlströms Bokförlag de med alla hästböckerna, kunde hjälpa dem? De travade alltså upp till Wahlströms och så var Ponnyklubben ett faktum. Tack vare dessa flickor och Wahlströms lyckades man rädda Huvudsta Ridskola!
Wahlströms Ponnyklubb gav ut en årsbok varje år, med Fia som huvudrollsinnehaverska i de flesta av böckerna. Fia var för övrigt en av de 18 tjejerna som räddade Huvudsta Ridskola. Denna årsbok ingick i medlemskapet.
I de allra första böckerna var bilderna tryckta i svartvitt. Fia var ung och hade oftast det isabellfärgade gotlandsrusset Pytteliten med sig som partner.
Med lite sökning på Internet nu i efterhand visar det sig att Pytteliten egentligen hette Hero och var e. Bodick 98 u. Juliana 361 och tillhörde Huvudsta Ridskola. Enligt obekräftade uppgifter ska han ha blivit hela 30 år.
1970 började böckerna tryckas i färg. Det året hette årsboken "Ponnyklubben och borgens hemlighet" och utspelade sig faktiskt i Österrike och ska ha innehållit många fina haflingerbilder. Det var för övrigt många bilder i dessa årsböcker.
Som medlem fick man också tidningen Ponnyexpressen fem gånger om året, med intressanta artiklar, tävlingar och knep och knåp.
Medlemskortet var beviset för att man även var olycksfallsförsäkrad genom Wahlströms Ponnyklubb. Försäkringen gällde inom Norden vid ridning, eller annan samvaro med hästar, samt vid direkt färd till och från stall, ridläger eller annan plats där hästar vistades. Vid ridning gällde försäkringen förstås endast om man använt ridhjälm. Ponnyklubben var väldigt mån om att alla ryttare red med ridhjälm. Att detta var viktigt poängterades ofta.
Som medlem fick man också ett hästskoformat klubbmärke i plast med ett W inuti. Märket var nålförsett och skulle fästas fram på hjälmen för att visa att man var medlem i Wahlströms Ponnyklubb. Det var förstås stor status att ha ett sådant på sin ridhjälm, och jag grät floder den dag jag råkade krascha med min hjälm mot en lågt sittande takbräda som jag inte hann ducka för. Att hjälmen räddat mig från att slå upp ett jack i pannan var en petitess i detta sammanhang, värre var det att nålen som skulle fästa märket skadats så märket aldrig mer gick att ha på hjälmen. Detta var förstås en fullständig katastrof!
En gång om året skickades det även ut en ridlägerförteckning som innehöll uppgifter om nästan alla ridläger i Sverige. Ett skolschema fick man också med söta hästar på, och ett klistermärke med rolig text. En förteckning över alla hästefterlysningar delades också ut.
Och Ponnykartan - inte att förglömma - även kallad "20 i topp". Detta var en affisch, med årets 20 populäraste ponnyer som vi medlemmar själva valt ut. Planschen var i färg och i stort format. En del av hästarna kommer jag fortfarande ihåg namnen på; Mynt, Eye Eye, Mio, Smedshults Black Boy, Roan Rocket, Filur och Idol t ex.
Pyttelitens Bön var en dikt som skrevs speciellt för medlemmarna. Den gick även att köpa som plansch. Denna dikt kunde förstås varje hästtjej utantill. Faktum är att jag fortfarande kommer ihåg nästan hela. Det behövdes bara lite starthjälp med texten för att få bönen nerskriven här.
Pyttelitens Bön
Tag mig ej från min moders sida
när som nyfött föl jag går.
Vänta med att på mig rida
till mitt fjärde levnadsår.
På min rygg skall jag dig bära
i galopp - på solskensritt.
Men tillbaks till stallet, kära,
låt mig då få gå i skritt.
Ge mig foder, rykt och vatten.
Ha tålamod om jag är stygg.
Och i kalla vinternatten
lägg ett täcke på min rygg.
Rengör sadel, träns och rem.
För ej oljud i mitt stall
- tänk på att det är mitt hem.
Stäng min dörr mot vinden kall.
Jag vill leva för dig bara,
om min bön du nu förstår.
Då skall jag för alltid vara
din bästa vän i många år.
Och när min levnads slut är nära
tag mitt liv med varlig hand.
Led mig sista biten, kära,
till ponnyns evigt gröna land.
Källa: Gamla nummer av Ponnyexpressen och mitt eget goda minne.
*Snyft
Jag har den där boken med den vira stegrande hästen på!
WOW! säger jag bara!
.
!
!
