Ni som varit in på hemsidan har säkert redan sett att den inte hunnit bli uppdaterad med infon än. Men det kommer säkert…

Anmälningstiden går ut i morgon.

🏆

Glöm inte bort att gå på utställningen i morgon på Hanaskede i Axvall utanför Skara. Den börjar kl. 10.00 och det är ca 10 st anmälda! Hoppas vi ses!

Wow, 10 anmälda, det var inte dåligt!

Hoppas det är någon som kan rapportera resultaten här efteråt.

Jag var där – så klart, men sen satt jag hela kvällen, natten och på måndag och fixade med foton och min egen tidning som jag prioriterade. Den gick snabbt till mitt tryckeri som slog alla tidigare snabbhetsrekord och igår kunde jag skicka haflingerforum.nu nr 22 till mina prenumeranter som bör ha tidningen i brevlådan idag.

 Där finns foton av alla stona, resultat och en del annat att läsa om haflinger.

 I morgonbitti åker jag till min Internetbefriade lilla ö i Ålands Hav, så tyvärr hinner jag inte med någon rapportering här och nu.

 Tidningen går att köpa eller beställa – PM:a så skickar jag den mot faktura. Kom ihåg namn + adress! 75 kr kostar den inkl. porto och moms. Den kommer väl inte så där jättesnabbt om ni beställer nu – men den kommer – och bilderna på de 9 ”nykårade” stona är små men jättefina tycker jag själv.

 Väldigt vackra och välskötta haflingerdamer var det iaf – i sina bästa år
🏆

Nu skall ni få en bild av segrande stoet i Axvalla,

3-åriga Dawatea e. liz 270/T Bucherg, och ägd av Emelie Thorné i Skattlösberg.

7,5 poäng var segerresultatet.

Detta med de nya HPT-poängen är en hel vetenskap, men vill ni veta mer, så läs min tidning, där finna alla resultat och foton av alla de nio deltagande haflingerdamerna.

Har suttit och läst igenom lite trådar här nu, måste bara säga att jag tycker det är superkul att se en bild på min fina Dawatea :) Jag fick denna sagohäst i födelsedagspresent av min mamma 15/6-2014, 5 dagar innan min födelsedag :) Hon är världens bästa häst <3

Men vad kul att få se bilder på finfina Dawatea! Och tänk att få en haflinger i födelsedagspresent. Vilken lycka! 😍

Det var verkligen den lyckligaste dagen i mitt liv!! :D <3

Så roligt att se er här!

Har för mig att ni tagit hem ett pris i Haflinger-Sport i år också. Om det stämmer kan du väl berätta om det också (för oss som inte har FB)

#11

Ja, vi tog hem priset "årets kämpe", och jag är så himla glad och tacksam över det! 

Dawatea är gudomligt snäll, skulle aldrig aldrig aldrig göra nått dumt. Men, hon är inte lättriden. Hon är väldigt stark och envis. Man kan beskriva henne som nån som "inte springer om man inte måste springa" liksom. Men hon är exakt som mig, för i princip alla mina lärare och min familj säger att jag är jätte envis och smiter gärna undan, precis som Dawatea. Vi är likadana, fast vi är bara i olika format. Det ända lika vi är på utsidan är att vi båda är blonda hahah ;) 

Häromdagen bestämde jag mig lite spontant att rida barbacka med endast grimma, då gjorde jag det. Sen fick jag ännu ett spontant ryck och bestämde mig för att ta av grimman och "go all natural". Första gången så sprang jag och Dawatea bara runt där, måste ha sett riktigt konstigt ut för personen som står och tittar genom köksfönstret. Och en av mina storasystrar stod även bredvid paddocken och tittade när jag red, och jag skojar inte när jag säger att våran konversation såg ut såhär:

Storasyster: Vad gör du om hon springer iväg?

Jag: Då ramlar jag av.

Storasyster: Vad gör du om hon hoppar till?

Jag: Då ramlar jag av.

Storasyster: Vad gör du om hon börjar bocka?

Jag: Då ramlar jag av.

Storasyster: Vad gör du om du ramlar av?

Jag: Då hoppar jag upp igen, om jag ramlar av så är det ju bara fel på min balans liksom?

Storasyster: Ibland förstår jag mig inte på dig, Lisen

Som tur är stannade jag kvar på ryggen. Andra gången jag red så så kunde jag även galoppera med henne, bara ta tag i manen och köra liksom? Inte svårare än så. Jag styrde endast med min vikt, spö och skänkel. Och det är nog det roligaste jag gjort, tror Dawatea håller med.

Dawatea är min allra bästaste vän, vi hör ihop. Hon är den som gör mig till mig. För utan henne, vore jag ingenting. Vi har varit tillsammans i snart tre år. Och oavsett hur mycket jag än försöker, så kan jag fortfarande inte komma ihåg det liv jag hade innan jag hade henne. Hon är min bild av en äkta sagohäst. Hon är så speciell. När jag är lite småsur på henne så brukar hon smågnägga lite på sitt speciella sätt och puffa lite på mig som ett "förlåt", tillexempel när hon råkade knuffa mig på isen och trampade på min hand. Hon flyttade inte på sig förens jag hade ställt mig upp, så min syster fick komma och lyfta benet på henne så jag kunde ställa mig upp och gå vidare hahah.. Hon kollade liksom bara på mig som om hon sa "va ligger du där för? kom då"

Men, tyvärr är hon väldigt liten. Senast vi mätte henne (våren 2016) så var hon 144 cm i mkh, och hon har även en väldigt kort rygg så jag ser väldigt lång ut på henne. Men jag skulle aldrig kunna sälja henne. Varje gång någon ställer frågan "när ska du sälja henne?" då svarar jag alltid "varför skulle jag sälja min bästa vän?". Om jag blir för lång får jag helt enkelt hitta på nått annat med henne. Jag har redan bestämt vad jag ska bli när jag växer upp, jag ska ha ett haflingerstuteri som Dawatea kommer vara grunden på. Jag har tillochmed bestämt namn, "Stuteri Dawatea" <3 …

Oavsett hennes nackdelar, så är hon och kommer alltid förbli den perfekta för mig, eftersom vi är likadana. Hon är så knasig så det går knappt att beskriva. En gång kom vi stolta till en halloweenhoppning dränkta i grön man, fakeblod och fakespindlar och ingen blev förvånad, alla vet ju att vi är lite olika än alla andra ;) 

Hon är perfekt, helt enkelt. 

Min youtubekanal som innhehåller mycket Dawatea: https://www.youtube.com/channel/UC910XbrhOWjwnmvcn6XX_4Q

Tusen tack för den fina berättelsen, den var verkligen rolig att läsa! Jag kände allt igen en del, den att en haflinger inte alltid vet var den sätter sina hovar. Och varje gång tycks de vara lika förvånade över att vi människor prompt envisas med att placera våra fötter- eller händer, under deras… 

Jag kände också igen mig! ❤️ Jag fick min första haflinger när jag var 13, och hon blev stamsto på mitt stuteri! Fast jag kallade inte stuteriet för Sindy, utan för Eldfuxen. Passar bra när "urmodern" var snabb som vinden (hon hade korta ben och såg inte så snabb ut, men vi susade förbi fullblod med en framgångsrik karriär på galoppbanan bakom sig … 😃så vi red oftast ut själva, det blev för jobbigt annars eftersom de andra trodde att vi måste gå sist som var minst) och fick avkommor och barnbarn varav flera fått smeknamn som "Kanonkulan" 🥳

Nu har jag skaffat mig ett litet sto med galoppstam från Italien, så aveln på haflinger snabba som vinden kan fortsätta. Sindy lever inte längre (hon blev 32 ½ år) men hennes son (Eldfuxens Wacker) har jag kvar, liksom en sondotter (Eldfuxens Flicka).

Jag inser att det här inte har någonting alls med premiering av tyrolerhaflinger att göra, ville bara dela med mig av min historia eftersom du skrev så fint och jag kände igen mig massor!

#14

Vad glad jag blir av att höra om Sindy! Vi har ju en avelsverksamhet med connemara, min mamma försöker övertala mig om att ha connemara stuteri när jag blir stor, men nej. Jag är fast bestämd vid att ha ett haflingerstuteri med min lilla Dawatea som bas :) Det känns skönt att veta att andra också lyckats med det ❤️ Det är tur att dessa små flingor lever länge ❤️

" 12

Lisen, du är en haflinger!

Och Lisen är ju ett haflingeraktigt namn- massor av Lisi, Lisa, Lisl finns i de gamla stamböckerna! 😃