Batteridrivna klippmaskiner finns, men granngården (där jag köpte min) avrådde mig ifrån att köpa det. Dels för att batteriet plötsligt kan ta slut mitt i en klippning och sedan måste laddas upp ett bra tag, dels för att batteriet på sikt blir sämre och man måste ladda det mer och mer ofta. Jag har en DeLaval HCP65, med sladd, och den funkar utmärkt! Klipper snabbt och smidigt, och är en av de tystaste maskinerna. När jag klipper hästar så har jag alltid med en medhjälpare, som håller undan sladden från hästen, och som lyfter och sträcker ut hästens ben så man kommer åt bland alla hudveck mellan frambenen och så. Så än har jag inte upplevt något negativt med klippmaskiner med sladd, bara positivt ;) Från början var jag också ute efter en sladdlös. Sen är ju klippmaskiner ganska stora överlag, men det finns olika storlekar! Fast då tänker jag på att det finns klippmaskiner som är stora, som är till kroppen, och de som är små är till huvudet. Men när jag köpte min så fick jag prova att hålla i den, dom satte igång den så jag fick höra ljudet osv. Så Granngården rekommenderar jag att köpa klippmaskinen på, och rekommenderar även den maskinen jag har! :) (För den klarar att klippa mina hårmonster utan problem också ;) )

Tack för svar! Tyvärr har vi ingen Granngård här på orten, men nästa gång vi är till grannkommunen ska jag ta och gå in och titta och klämma lite. ;) Det verkar vara en väldigt bra maskin, sökte på google och hittade lite basfakta om den. Men hur vänjer man en häst vid surret från maskinen då? Vill ju inte att de ska flyga i taket när jag börjar klippa.

Har jag en rädd häst att klippa så börjar jag med att sätta på klippmaskinen på avstånd, och låter det vara så. När hästen slappnar av så flyttar jag den successivt närmare. När det går bra så ställer jag mig bredvid och klappar och säger lite lugnande ord, och ibland bara håller handen på hästen. Då känner den vibrationerna genom handen. Sedan lägger jag klippmaskinen mot hästen och drar lite försiktigt med den över pälsen (utan att klippa). SEN börjar jag klippa, väldigt försiktigt. Sen om man har tur så kan man ju ha en naturbegåvning när det gäller klippning, som inte är något rädd för det ;) Mina Haflinger har aldrig brytt sig!

Va, har de aldrig brytt sig?! Vilka coola hästar! Du verkar vara en väldigt van klippare, men för en som är ovan, är det lätt att "tugga fast" med en klippmaskin, alltså så att man luggar hästen? Skulle kunna tänka mig att man kan få en rädd häst sedan, om detta inträffar?

Jag har bara klippt en häst en gång, och det var Sambas mamma Sindy som jag klippte när hon var 31 år, eftersom hon då hade Cushings och vinterpäls mitt i sommaren. Trodde som du Carina-J att hon skulle bli rädd och att det skulle vara svårt, men som jag minns det (det här var 2007) så hade jag som nybörjare och Sindy, som såvitt jag vet aldrig klippts tidigare, inga problem alls. Jag klippte hela henne, utom huvudet och benen. Ingen medhjälpare alls. Jag vet även andra vars hästar (haflinger) mest tycker det är skönt att bli klippta.

Ja många hästar står och njuter ;) Jag hjälper andra att klippa, klipper väl en 20 hästar om året.. Med den maskinen jag har så har det aldrig hänt att den "tuggat sig fast"! :)

Ja, det kanske bara kommer att vara jag som är rädd och nervös vid en ev klippning. ;) Var till vårt lokala hästföretag i förrgår, han tar ofta in Granngårdens sortiment, men han tog inte hem klippmaskiner mer än vid beställning tyvärr. Och jag vill gärna känna hur tung och stor den är innan jag köper, så jag får vänta tills vi kommer till en Granngård. Som tur är lovar de lite kallare väder här framöver. Men jag har nog insett att en klippmaskin bör man ha…

Ja det är väldigt bra att ha!