Betäckningar är nu inte samma sak som avel. Om jag gör om ovanstående lista till en lista över betäckningar som kan leda fram till nya avelsdjur (haflinger med raskod 32) plockar jag bort Steinfries som inte är godkänd för avel i Sverige samt Feurstin och Amanda som inte heller är godkända för avel. Då återstår 12 betäckningar. Där finns också två ston, Alma av Ryabacken och Alice av Ryabacken, som måste visas och stambokföras nästa sommar för att deras ev. föl skall kunna registreras i Grundstambok avd I.

Då krymper listan till 7 haflingerhingstar som betäckt 12 ston (kanske 10)

Dessa är:

Acilliano BE 38                            Athena 570

Acilliano BE 38                            Gina 497

Albano II - D 28                           Alma av Ryabacken 32-01-0731

Harras 10                                       Alice av Ryabacken 32-02-0944

Nachtmann 32                            Dawatea 19585/SE

Nachtmann 32                            Fyorella 19531/SE

Nachtmann 32                            Katarina 365

Nightwish 40                               Betsy 569

Väbjörns Ace of Diamonds 39   Alexa 556

Väbjörns Ace of Diamonds 39   Howland 598

Väbjörns Ace of Diamonds 39   Valentina 446

Wilco 26                                       Ute 456

Vare sig man räknar betäckningar på SH:s sätt eller på mitt sätt (=betäckningar som kan ge avelsdjur med raskod 32) har betäckningssiffrorna minskat från i fjol.

I fjol betäcktes 24 haflinger enligt SH, en minskning med 7, och 22 enligt mig, dvs nästan en halvering.

Det här belyser ju ännu mer problemet med Sverige, bristen på stoägare som vill avla. Hingstar finns det ju så det räcker.

Ja, det är ju extra anmärkningsvärt med tanke på storsatsningen på hingstar i år, både inleasade och svenskfödda nygodkända. Det borde rimligen gett ett positivt resultat.

Verkligen, är betäckningspriserna för höga vilket resulterar i höga fölpriser?

Och om jag analyserar min betäckningsstatistik (# 1) bli det tydligt att det bara är ett par, tre (?) stoägare som inte samtidigt äger hingsten de låtit betäcka sina ston med. I 75 % av betäckningarna är stoägaren och hingsthållaren samma person. 😕

# 5

Det finns en del som tycker det.

Ja om man vill få igång aveln måste man ju börja någonstans. Nu blir det lite moment 22 om inte hingsthållarna vill sänka sina priser samtidigt som fölförsäljare begär höga priser.

Vad kostar en genomsnittlig betäckning i Sverige? Där jag härjar, BE,NL och Tyskland kostar det runt 250€.

Hingstföl säljs för runt 500-700€ och stoföl varierar från 700 - 2500€ beroende på kvalitet. Undantag finns givetvis beroende på kvalitet/stamm.

Jag tror att du är inne på ett viktigt problemen.

Nu vet jag inte vad alla hingsthållare i Sverige har för priser för betäckning men nog ligger det i snitt mer än dubbelt det du anger för dina hemländer.

Sen är priserna för fölen betydligt mer än det dubbla du anger hos er. T.o.m. för dem i 9000-serien, dvs inte godkända för stambokföring/avel.

Du har ju ytterligare en aspekt här. Det är ganska hög procent av betäckningarna som inte leder till ett föl, det blir ju extra dyrt då. I fjol ledde 45 % av betäckningarna inte till något föl. Någon hyfsat säker fertilitetskontroll kan inte göras förrän en hingst har 15 betäckningar - och förutsatt att hingsthållaren även rapporterar gallston. En bit kvar dit för många hingstar. Och hingsthållare.

Och jämför allt detta med vad du kan få för dina pengar på stofölauktionen i Ebbs.

Så visst är det lite av moment 22.

Men som du säger - man måste börja nånstans.

Jag brukar säga att ska man ägna sig seröst åt avel, måste man höja blicken ovanför den egna hästens rumpa.

Där kan man också börja. 🤔

Intressant diskussion. Ni är nog inne på ett viktigt ämne. Jämför man med andra raser (tex nordsvensk,ardenner som har bland flest betäckningar) så är ju avgiften betydligt lägre. Och eftersom marknaden generellt är dålig nu bland alla raser så tänker nog många att det blir för dyrt och för stor förlust om man tänkt sälja.

Intressant diskussion. Ni är nog inne på ett viktigt ämne. Jämför man med andra raser (tex nordsvensk,ardenner som har bland flest betäckningar) så är ju avgiften betydligt lägre. Och eftersom marknaden generellt är dålig nu bland alla raser så tänker nog många att det blir för dyrt och för stor förlust om man tänkt sälja.

Poison-heart, vad är din erfarenhet av betäckningskostnader? Du har ju importerat semin och sen låtit  inseminera stoet på en seminstation. Är inte detta - särskilt det senare momentet - rätt så kostsamt också? Kanske tom. mer än att betäcka med den dyraste svenska hingsten.

Javisst ligger det säkert mycket i prissättningen på både betäckningsavgifter och föl/unghästar. Men även på avelshingstarna. De är ju hutlöst dyra att köpa in. Prislägena ligger på 75 000-200 000. Med tanke på att rasen är så liten i Sverige, riskerar man att inte ens få tillbaka hälften av pengarna man gett för hingsten.

Kan vara en anledning till de dyra betäckningsavgifterna, menar jag…

Jahaja, här finns det en hel del att utveckla och resonera ikring. Och, i vilken ände ska man börja ? Det är kanske det svåraste av allt att reda ut. Hela situationen är komplex och serien av moment är komplexa, så att säga. Att skilja ut en delkostnad av ETT moment kan omöjligt ge en riktig bild av anledning(ar) till rådande svensk situation. (Då menar jag inte bara betäckningsavgifterna.) Att det är få betäckningar måste ses i ett vidare perspektiv. Avseende betäckningsavgifterna är jag partisk, OK !! … men anser faktiskt att kvalitet måste få kosta. Vad är då kvalitet ? Vad får stoägarna egentligen för pengarna ? Vad utför hingsthållaren i förhållande till avgiften ? Vem ska ta ansvar för uteblivna föl ? Och … vad betyder egentligen ordet "dyra / dyrt" ? Enligt min åsikt är anledningarna andra än slantningen för betäckning. Diskussionsingångar: Det har skett en (lyckosam) förskjutning av " modellen" under de kanske 10 senaste åren. Många stoägare känner sig inte riktigt "hemma" och avstår från att betäcka ?? Något har hänt med förtroendet för rasen eller med förtroendet för människorna förknippade med rasen. Allt fler hyr in sin/sina hästar och vill hellre köpa en "färdig 7-åring". Dvs dyr uppstallning och omständig skötsel.

Vad menar du med "vem ska ta ansvar för uteblivna föl"? Menar du att det ansvaret åligger hingsthållaren och ingår i betäckningsavgiften? På vilket vis visar sig i så fall det ansvaret? Jag menar att är hingsten fertil och det är konstaterad dräktighet, och det ändå händer något på vägen, så svider det väl ännu mer med en dyr betäckningsavgift för stoägaren? Vet inte hur moderna haflingerhingsthållarna är, men inom travet tar de en grundavgift, och vid levande föl året efter, betalar man en levande föl-avgift som är betydligt högre än grundavgiften.

Dyrt för mig, i detta sammanhang, är när man kan importera föl/unghästar betydligt billigare från utlandet, än att ta fram dem i Sverige.

Ett av problemen är att prisbilden pâ föl är lika oavseet "kvalitet", dâ gäller det att reda ut vad som är kvalitetsföl och inte.

Hâller med om att om det blir billigare att importera ett föl inkl transport sâ är betäckningskostnaden hög. Dock importeras mânga föl till Belgien tex även om kostnaden för föl och betäckningar är lägre än vad avlarna betalat för det importerade fölet.

Jag är enig i att kvalitet ska kosta. Och BrittaD min erfarenhet är att summan av kardemumman vad gäller semin så blev det ungefär detsamma som om jag skulle betäcka med en hingst i Sverige. Och eftersom det då inte fanns någon som jag tyckte passade mitt sto föll valet på semin, som visserligen är bra krångligare, men jag ville gå in helhjärtat.

#19 och på köpet blev "betäckningen" mer eller mindre riskfri för stoet. Då är det kanske lite svårt att som stoägare bli motiverad till att betäcka med hingst här i Sverige?

#16 Första frågan: Vad jag menar med uteblivna föl är, att någongång, någonstans mellan beslutet att betäcka sitt (friska) sto och någon vecka efter fölning / förväntad fölning sker något som resulterar i frånvaron av ett glädjande föl. Andra frågan: Jag menar i egentlig mening inget, utan ställer frågan.

#16 Endast fertila hingstar kan lämna konstaterade dräktigheter. Den hingsthållare som konstaterar dräktigheter efter en infertil hingst bör ha en ytterst kraftig åthutning, typ tjära och fjädrar.

#22 … och det är inte kvalitet !!

#22 När jag skrev "Jag menar att är hingsten fertil och det är konstaterad dräktighet…)" så betydde det inte att jag inte vet att "endast fertila hingstar kan lämna konstaterade dräktigheter". Jag tänkte mer på andra parten i det hela - stoet. Spelar liksom ingen roll hur fertil hingsten är, om stoet inte tar sig av olika anledningar. Eller hur?

#21. Eftersom du skrev att betäckningarna måste få kosta och blandade in kvalitet i den kostnaden, så antog jag att frågeställningen du hade runt kvalitetsbegreppet var sådant du tyckte ingick i betäckningsavgiften. Därför blev jag undrande över att du i samma sammanhang ställer frågan vem som ska ta ansvar för uteblivna föl. Precis som om det i dagsläget är hingsthållaren som tar det ansvaret?

#25 Nja, nu vet jag inte riktigt var du läst nånstans, och det känns inte som att det är mej du avser citera. Det jag skrev och verkligen menar är att kvalitet måste få kosta. Sen ställder jag en följdfråga om vad kvalitet är. Själv står jag inte utan uppfattning om vad jag vill inkludera i begreppet kvalitet. Syftet med en vid frågeställning är att någotsånär förutsättningslöst få ta del av andras uppfattningar om vad kvalitet i betäckningssammanhang kan vara. Ang ansvarsfördelningen vid uteblivna föl finns det nog lika många upplägg som det finns hingsthållare (och stoägare). Beskriv ett upplägg som är främjande för betäckningssiffrorna.

#26 okey, då missförstod jag dig. :-)

Tillbaka till kärnfrågan : Varför är det som det är ? Och FRAMFöR ALLT,, om det nu är som det tycks vara, vad gör vi då åt det ?

En bra början kan ju vara att se till att det finns aktuella hingstlistor, med rätt uppgifter om härstamning, utlagda på avelsföreningarnas hemsidor. I dagsläget t ex finns inga listor alls, hos någon av dem. Då är det ju näst intill omöjligt för stoägare att ens hitta en hingst till sitt sto…

För mig kvalitet kan delas upp i 2 delar:

Fölet, stamm och exteriör inkl rörelser.

Hingsthâllaren, mitt sto ska kunna äta ordentligt av bra foder och stâ i ett fräscht stall. Rastas ute med jämna mellanrum.

Jag har haft ston pâ betäckning där möglit hö har getts och boxarna inte mockas regelbundet. De fâr inga âterbesök.

# 15, 21-23, 26, 28 Yngve

Jag är mer intresserad av vad du tycker än vad du frågar.

Jag förstår svårigheten som hingsthållare att diskutera betäckningar över huvud taget, men inte desto mindre är din åsikt väsentlig.

För min del håller jag med om att i priset för ett svenskt eget föl ligger betäckningsavgiften, resor med stoet, ultraljud och andra veterinära undersökningar, och  en tid av mindre utnyttjande av stoet före och efter förlossningen osv. För ett utländskt föl, då ofta från Ebbs, Tyskland eller Danmark: resa till annat land, uppehälle, fölpris, osv. . Registreringsavgifter mm blir desamma.

Med rätt val kan vi lämna kvalitetsdiskussionen. Det måste vid lika kvalitet inte vara totalt dyrare (och ovissare) att själv avla i Sverige än att köpa utrikes. Eller hur. Till den svenska betäckningsavgiften och resorna brukar man lägga 30 % för risken att det inte blir något föl. Det är det normala ”påslaget”. Men eftersom flera av de hingstar som verkar i Sverige har fler missar än normalt så bör man hos dessa räkna med kanske 50 % risk och därmed påslag.

Synpunkter?

#31 Tack Sten ! Och jag är mer intresserad av Era åsikter än mina egna, ! ? ? För det första, om än inte stora skillnader, så har Sverige högre produktionskostnader för i stort allt som rör lantbruksnäringen. Det påverkar både betäckningspriser, fölpriser och framförallt priser på "färdiga" hästar, om man ska räkna ärligt på det. Men så här då: väldigt många stoägare är en- eller fågångsbetäckare. Å f-n nu blev klockan mycket, måste åka . Återkommer…..

Det är väl lite av kärnproblemet i Sverige, det finns i princip inga som avlar på sina/sitt sto kontinuerligt förutom hingsthållarna själva då.

Å andra sidan verkar ju avelsintresset över lag vara på väg att dö ut när inte ens 2014 års "bästa" föl inte går att sälja. Jag syftar på Ravennas stoföl som har världstopp stamm på båda sidor samt är ett riktigt bra föl.

#33 Precis, och det är en nöt med många facetter, inte att knäcka, men att vara medveten om 

En fundering: Som det ser ut just idag uppfattar jag att det är brist på haflinger i Sverige. Uttryckt som;  Sverige skriker efter välhanterade, utbildade haflinger med bra stam och gärna avelsvärderade. För dessa hästar är köparna dessutom villiga att betala. Då menar jag 40-60 tusen.  Delar ni iakttagelsen ?

# 30

Nottingham tänker som en avlare, de flesta stoägare tänker som betäckare – och som YngveTH säger i # 32 är engångsbetäckare.

Vi hade en gång en premieringsförrättare i Sverige, haflingerkunning och svenskhästkunnig, med mantrat: ”Betäck mindre, avla mer!”

Han menade att stoägarna valde hingst efter främst två kriterier:

1. Närmsta hingst (Kanske inte så konstigt i ett land som Sverige)

2. Hingsthållare

Detta gäller i hög grad även idag. Avel kräver nämligen kunskap. Både om rasen och om hästar i allmänhet. I stort sett och i alla raser brukar nog hingstägare ha större kunskap om rasen än stoägare. Å andra sidan är de ju part i målet och ses inte som objektiva. Alltså måste stoägare skaffa sig mer kunskap, men också en annan grupp är viktig - ännu viktigare! - när det gäller att höja kunskapsnivån, premieringsförrättarna (domarna). Ett av syftena med våra sommarpremieringar (hur många tänker på det idag?) är att premieringsförrättarna skall ge stoägaren råd om lämplig hingst till stoet de bedömt. Nu ramlar ju inte kunskap ner från himlen utan kräver hårt arbete och att det också planeras utbildning för dem som behöver det. Idag har vi betydligt fler premieringsförrättare i Sverige än vi har haflingerston i fertil ålder som visas. Hur skall då en domare kunna ha den kunskap som krävs för att ge råd åt stoägaren?

Det är inte bara den svenska skolan som behöver ett lyft. 🎈

# 34

Jag tror inte att ett haflingerföl i Sverige går att sälja för 32.000 kr.

# 35

Nej

# 31 och # 32

Diskussioner kräver att man både visar sina egna åsikter och lyssnar på andras.

#37

Då kan jag glömma planerna på att flytta hem, alternativt sälja alla ston och köpa ett antal mindre "kvalitativa".

Eller så kan du bidra till att höja nivån i svensk haflingeravel.✨

# 35

Nej det finns inte många som betalar sådana priser för svenskfödda haflinger. 

Men för välutbildade haflinger liksom för andra välutbildade hästar finns det nog en marknad med än högre priser. De som kan och vill betala högre priser är inte de som skall ha en trevlig haflinger att luffa  i skogen med, seriösa avlare finns det för få. Nej det är i första hand de som har tävlingsambitioner som skulle kunna tänkas betala i Sverige tror jag.

Men för att utmärka sig på svenska tävlingsbanor är inte härstamning eller premieringsresultat det avgörande, det är prestationen. Den som syftar till ökad avsättning för sina haflingerföl/utbildade vuxna hästar, borde därför prestationsavla. 

Ofta gör sig inte prestationshästar på utställningar.  Och många är dessutom valacker och de kan ju inte själva bidra till aveln.

#42

Mycket sanning i det, hur vänder man då trenden eller är det kört?

Ja idag verkar det som folk i första hand är ute efter att köpa färdiga rid och körhästar. Föl är inte lika intressant och om nån är ute efter att köpa ett kvalitetföl så gör man det i Österrike. Tyvärr verkar det vara så. Folk halkar inte in på en ras med avelsintresse som första prio. Avelsintresset tror jag ofta (iaf bland svenskar) växer fram från att man har ägt en ridhäst och går in mer och mer för rasen.

# 44

Helt rätt.

Det var roligt att så många lade sig i diskussionen. Det är ett positivt tecken om något.

Problemet är ju att haflingerrasen inte syns och hörslika mycket som raser med fler aktiva inom sporten. Ökad aktivitet i största allmänhet får upp intresset och gör nya människor intresserade. Då tänker jag inte på att uppträda på Friends Arena eller tillsammans med andra raser på premieringar.  Vare sig när vi premierade med kallbloden (gudskelov att det tog slut) eller med SPAF var de andra rasernas företrädare intresserade av våra hästar. Ardennergubbarna fikade när man visade haflinger.

Däremot tror jag det betyder mycket om någon utmärker sig positivt vid tävlingar visar pp en välansad vacker haflinger och rider/kör den professionellt.

# 43

Klart att det inte är kört.

Men det krävs en hel del arbete, samarbete, öppenhet, diskussioner, planer, kunskap, utbildning, vilja, kreativitet, tankearbete … det är bara att fylla på.

Apropå fölpriser för välstammade och högt bedömda och vackra hingstföl så hade någon/några uppfödare i Tyskland en modell som gick ut på att köparen betalade ett rätt "normalt" pris för hingstämnet, men i kontraktet ingick dessutom en större summa att betala, om fölet sen blev en godkänd hingst. Lite riskabelt, så klart, men det gäller ju att vara kreativ. Och det är lite av samma tanke som en lägre betäckningsavgift plus en högre levandefölavgift.

Samma modell i Belgien map hingstföl som eventuellt kan bli godkända hingstar vid 3 år.

#47 #48 har tillämpats även i Norden

En tanke i sin barndom ?? Om alla gör lika, dvs äger något eller några ston som man betäcker, sen försöker alla sälja fölen vid 6 månader eller på något annat vis gör lika. Då blir alla konkurenter med alla = kanske jobbigt. Om man istället specialiserade sig på olika vis eller olika faser. Då blir alla beroende av varandra istället. Det är ungefär så ett vanligt samhälle fungerar. De flesta är mer eller mindre specialiserade och gör det de är bra på eller trivs med. För många talar glädjen, i att sköta hela kedjan från betäckningstanke till "utbildad femåring" , starkt emot en sån modell. - Synpunkter på tanken som sådan ??

Annan tanke ?? Om man gör saker i grupp, var kan det ta vägen. Nu menar jag inte att det ska skapas nya föreningar för alla särintressen. Näringen till tanken finns i att många bra ston bor under omständigheter där inte unghästhållning funkar. Det finns många olika anledningar. Inhyrd i EN Box för fyra tusen i månaden, inga lämpliga hagar för flockar med olika åldrar i. Skulle det gå att få hållbarhet i nån form av grupparbete ? Vart, när eller varför skulle eventuell friktion uppstå ? Lösningar ?

Eller varför inte , , , en uppfödarförening. Vilket utrymme skulle en sådan förening ta i haflingersverige ? En sammanslutning som bara jobbar med uppfödarfrågor. Inte ge sig in rasföreningarnas sysslor. Uppfödarnas gemensamma målsättning måste ju vara att ta marknadsandelar från andra raser. Åtminstonde försörja den mycket tydliga efterfrågan som enligt min mening finns. Eller till och med verka för utöka den totala marknaden, alltså 101 % av nuvarande volym, för att sedan ta andelar av en ökande marknad.

# 36 det slog mig liksom ! Vad händer den dag då stoägarna byter skepnad till uppfödare och efterfrågan på Haflinger ska fyllas ? Kan det vara så att under de här låg - kvantitativa åren har vi hållt kvaliteten på en skaplig nivå. Alltså de ston som till trots har betäckts har både vart litet bättre och gett litet bättre föl som följd. Antagligen har Britta redan siffror på det ?? Vad händer med fölkvaliteten NÄR det brakar loss och det " betäcks mer än det avlas". Det var inte så många år sen det kom in en hel del "fuxar" som så att säga hade mer att önska.

# 52

Det du beskriver här menar jag är rasföreningarnas primära uppgift.

Så här skriver SHF på sin hemsida:

SHF:s uppgift är:
· att främja kvaliteten och utvecklingen av aveln av renrasiga haflinger i Sverige
· informera om och marknadsföra haflingerhästen i Sverige

Detta är alltså de två första uppgifterna som SHF listar. STH:s mål ser väl knappast annorlunda ut.

Så vad tror du en uppfödarförening som den du skissar skulle få för mottagande av rasföreningarna? Öppna armar eller bojkott?

Uppfödarsektion som en del av rasföreningarnas eller Ett uppfödarbolag "Ha Upf ek.för"

Det finns väl i de riktigt stora avelsföreningarna, typ ASVH? Kräver i alla fall en mycket stor rasförening.

# 53

Det är svårt att säga något säkert om kvaliteten på de hingstar (de måste också in i bedömningsunderlaget!), ston och föl som verkat/fötts under de här låg - kvantitativa åren.

Det måste nämligen vara ett visst antal hästar som visats vid lägst tre år för att man skall kunna uttala sig om detta. Visst har jag kollat lite på det och det enda jag säkert kan säga är att den ende av de nyare hingstarna som haft tillräckligt många betäckningar som gett tillräckligt många högt (exteriör)bedömda avkommor vid lägst 3 års ålder är Nachtmann. Om de ston som N. betäckt är ”bättre” än de som betäcktes för 10 år sedan är mycket svårt att uttala sig om.

Av de andra nyare hingstarna kommer ingen i närheten av detta resultat.

De enda hingstar som har haft en motsvarande avelskarriär i Sverige är de gammelgamla Harras och Nelson, vardera med många högt (exteriör)bedömda avkommor.

Sen tycker inte jag att man kan säga att kvaliteten på ett diplomsto idag är ”bättre” än ett för 20 år sen. Var tid har ju sina avelsmål och hästar förändras hela tiden. Och ibland även uppfödarnas smak.

God natt, god natt! 😴

Även om man köper ett sk kvalitetsföl för dyra pengar så är det ju inte alls säkert att det blir ett passande avelssto/hingst av det i slutändan ändå. Eksem t ex, har satt stopp för avelskarriären för flera sk kvalitetsston. Nu är ju jag av den åsikten att ärftliga defekter/sjukdomar eller dåligt psyke, inte alls är kvalitet. Det borde därför vara ganska svårt, om alls möjligt, att kvalitetsbedöma en häst redan som föl, enligt mig. Eksem, som i exemplet ovan, visar ju sig oftast inte förrän efter flera år. Vill man ha en tävlingshäst, är det som Medicus skriver, inte särskilt intressant om hästen fått fina exteriörpoäng eller ej, eller har en "fin" stamtavla. Då ska den hellre vara prestationsavlad. Och för dem som vill ha en familjehäst, är det heller inte intressant med fina exteriörpoäng, då premieras en frisk viktbärande häst med bra psyke mer. Fina exteriörpoäng vill man däremot ha på utställningshästar, men här i Sverige anordnas det bara en haflingerutställning per år, så någon utställningshäst lär inte haflingern bli här. Vill man ställa ut i Sverige väljer man shetland eller arab. Ska man avla på haflinger bör man nog veta vilken målgrupp man vill vända sig till, och inte bara avla för avlandets egen skull.

Och turridningsfirmor behöver friska, viktbärande hästar med mycket gott psyke. Höga exteriörpoäng och "fin" stamtavla torde vara helt ointressant.

Jag tror Carina är inne på en mycket viktig punkt varför Sverige är svårt map haflingeravel, utställningar.

Utställningar främjar kravet på kvalitet både exteriört och stamm. Det sporrar att hela tiden förbättra sin avel, det är en del av drivkraften för att investera i unghästar. Detta fodrar naturligtvis domare som kan rasen och bedömmer korrekt.

# 61

Nottingham, vad menas med ” … varför Sverige är svårt map haflingeravel, utställningar?

# 57,59,60

Jag tycker BrittaD och Carina J har mycket rätt.

I Sverige finns det väldigt många unga tjejer fr.a. som vill tävla. De köper i försa hand irländska importer eller ev. Svensk Ridponny eller Connemara. Det finns två haflinger med stora framgångar inom ponnyhoppsport, båda valacker, men för prestationsavel fordras ston och hingstar med meriter, och det saknas. Men valackerna har gjort fin propaganda för haflingerrasen när de uppträtt, utan tvekan. Många bra framträdanden i msv klass och SM är positivt. Inom sporten kan vi inte som i Centraleuropa ha rasvisa tävlingar av klass.

Den kategori som jag uppfattar som dominerande bland haflingerägare är kvinna med dotter som vill tävla, Mamman vill rida säkert i naturen. Den här kategorien ka ev. rekrytera enstaka avlare, men majoriteten tror jag avskräcks från utställning och avel inriktad på ”modern” haflinger eftersom det som premieras vid utställningar ofta är en annan typ av häst än den de älskar.

Så även om det har kommit in flera fina ston och så Nachtmann så tror jag att det möjligen kan stimulera just utställningsavlare, men inte majoriteten av haflingerägare.

För att få en långsiktig, stabil avel måste vi tänka på kundkretsen. Majoriteten kommer inom överskådlig tid att vara den andra kategorin jag skissade.

# 59

Håller helt med Carina J:s analys.

Det är därför jag också skriver högt (exteriör)bedömda och inte högt bedömda och sätter citationstecken runt bästa (Det gjorde iofs även Nottingham i sitt inlägg # 34) och alltid är oerhört skeptisk mot uttryck som årets bästa föl, bästa treåring osv som man ofta ser i saluannonser. Sånt inger garanterat inte respekt för rasen hos andra kunniga avlare som funderar på att byta ras eller skaffa en haflinger. Skriver man så bör man också redovisa enligt vilka kriterier eller enligt vilken bedömare man uttalar sig så besserwissrigt. Det gjorde Nottingham i sitt inlägg, så det är inte honom jag kritiserar.

För att nu inte Nachtmanns ägare skall drabbas av hybris efter mitt inlägg # 57 – och av nyfikenhet så klart – tog jag en titt på mödrarna till diplomstona, den godkände hingsten och de andra högt (exteriör)bedömda avkommorna efter Nachtmann.

Till Nachtmanns högt (exteriör)bedömda avkommor minst 3 år räknar jag

En godkänd hingst 41 p, 7 diplomston 40-42 p. (4x40, 2x41, 1x42), 1 valack, 41 p., 2 ston bedömda i STH/HPT av hingstmoderskvalitet. Sammanlagt 11 avkommor.

Hur ser då dessa 11 mödrars kvalitet ut ur exteriörbedömningsvinkel?

Jo, 6 stycken är diplomston eller motsvarande, 2 är klass 1 och tre har HPT-bedömningar som jag är osäker på. Men hyfsat höga vad jag minns.

Så jag vågar säga att Nachtmannavkommornas ”goda” resultat beror på att avkommorna även haft mödrar av mycket god kvalitet sett ur exteriörsynvinkel.

Detta får man väl kalla ett avelsarbete som ger hopp och ljus i mörkret?

Lite som kuriosa och utanför all statistisk hållbarhet noterade jag när jag granskade Nachtmanns avkommor att ett diplomsto på 41 p. hade gett en avkomma (bedömd flera gånger) som fick max. 39 p. och att ett sto (inte diplom) fått en klass 1-dotter med N., men en diplomdotter med Harras och en annan diplomdotter på hela 43 poäng med Striker.

#62

Jag menar att utställningar är drivande för att förbättra sin avel och i Sverige finns ju knappast några utställnngar och ingen direkt avel heller utan ett antal betäckningar.

# 66

Kuriosa onekligen, men tankeväckande.

Tyvärr går det ju inte att ge någon tillförlitlig statistik på materialet.

Men det ger dock antydningar om vad vi väl redan vet att det är kombinationen som är viktigast.

Det slog mig att 1.7 2015 skall ju enligt EU-direktiv, under tryckning, varje land ha en databas för alla hästar. Detta för att bättre kunna förhindra fusk. Baserna skall kunna kommunicera med ev. underbaser, t.ex. SHs Blå Basen. BB är öppen, dvs tillgänglig för allmänheten (i vissa delar, men egendomligt nog inte vad gäller ox% som ju är centralt inom haflingerrasen). Från 1.7 skall också tex HPT:s och ANACRHAI:s databaser vara öppna och tillgängliga för andra länder och allmänheten. Det blir intressant.

Jag vet ju att alla inte är så intresserad av vad som händer söder om Gotthardpasset, men bilägger (gick  inte, för stort 6 MB) för kännedom ANACRHAI:s Haflindex 2011 dvs BLUP-värden, på basen av sk linjär bedömning, för de 248 godkända hingstana (Bokstavsordning sid 1-5 av tabellerna) tillsammans med ca. 6000 stona (ston = Fattrici, sid 27-34 alfabetiskt). 48 hingstar och ca. 500 ston ingår i avelspoolen.

Men vare sig HPT eller ANACRHAI har öppna registreringsböcker. Det blir mycket intressant att följa utvecklingen.

Det går ju bra att själv gå in i Haflindex 2014 dvs den som innehåller vad som skett under avelsäsongen 2013. Det kommer en ny i dagarna.

Stammarna är ju helt HPT.

http://www.haflinger.it/test/index.php?option=com_content&view=category&layout=blog&id=21&Itemid=104&lang=it

#66 nu blir det väldigt insnöat och inskränkt då jag ska kommentera egna hingstens förehavanden …. men … ungefär vad jag anade. Finns det slutsatser att dra avseende dessa stoägares göranden (och hingstval ) ? Som våldsamt jävig vill jag se det som att : de stoägaare som vet att dom har bra ston och tror/anar /vet att det finns en marknad (eller för att behålla !? ) dom väljer en hingst som inger förtroende och betäcker fasten rykten påstår att det går tungt att sälja. Har sagt det förut och säger det igen: Bra märrar ska vara dräktiga 11 månader om året. Näe, det blir inte konstruktivt att prata om egen hingst, inge mer sånt!

Ungefär hälften av de här stoägarna (5-6?) har behållit sin avkomma eller är samtidigt hingstens ägare eller tillhör ägarfamiljen.

Om man inte tänker på vad många gör eller inte gör, utan istället flyttar tanken till vad man kan göra eller inte göra helt själv. Vad kan var och en göra ( eller inte göra ) helt på egen hand ? Vad faller inom rimlighetens gräns att var och en tar på sitt eget ansvar ?

#73 Hur menar du nu? Vilken är den egentliga frågeställningen?

#72 #73 Vad kan t.ex just DU eller just JAG göra i den verksamhet vi bedriver,med de förutsättningar som är oss givna, för att det ska bli litet, litet bättre på någon front.  Eller … hemska tanke … kanske låta bli att göra något !!

Det är lätt gjort att komma på vad "man, dom eller vi" borde ta itu med. Flytta tanken till mig själv, vad kan just jag göra. (Ja, då menar jag förutom att påpeka vad andra borde göra.)

För att få verkställt vad JAG kan göra,( eller inte borde göra !!) är det väldigt litet krångel.  Inga omvägar eller bök som suger energi och tid. 

Och jag syftar naturligtvis på förslag som kan få ännu mera fart på svensk haflingeravel. kvalitativt men också numerärt.

# 75

Ja Yngve, det låter bra,  har du något förslag?

#61 #62

map = med avsende på??

#76 Ja, jag har åtminstone några vaga funderingar.

Tänk en spekulant, en möjlig köpare, det "klickar" inte med någon av våra hästar. OK . Då måste spekulanten visas till nästa saluHAFLINGER, släpp inte kontakten. Klickar det inte där heller, visa på nästa HAFLINGER. Berätta om datum, platser, historia, hingstlinjer etc. Låt spekulanten bli så kunnig som tiden medger. Det kan vara så, att hela resan slutar med en "typ" 22 årig vallack. Kanske inte vad jag tänkt mej från början. Men förhoppningsvis en ny, riktigt glad och nöjd, ja en euforisk haflingerägare och ambassadör . Det har inte kostat mej en spänn, möjligen några telefonsamtal och litet tid. 

Vad har utdelningen blivit ? Någon kommer förbi och ser en haflinger på ett nytt ställe. En ny pollett väntar på trilla ner, och då kanske hos någon som landar vid ett köp av ett haflingerföl. #34 Från Orust t.ex. Den här "skissen" behöver inte sättas i motsats till att inte göra som ovan. Det är något som jag har möjlighet att göra. Det kan passa några eller inte alls för andra. Men det går att göra med mycket små medel.

Detta kräver att det finns ett haflingerintresse ifrån köparen redan från början. Tid är också pengar. ;-)

Ska man få upp aveln snabbt och samtidigt få ett hum om, om det överhuvudtaget finns något intresse för haflingeravel, så har jag ett annat förslag: Alla hingstägare upplåter sina hingstar för gratis betäckning, vi kan säga över avelssäsongen 2015. Kravet kan vara att bara diplomston är välkomna. Är det lika lite intresse då, så då vet vi svaret. De som väljer att betäcka sitt sto, kan då sälja fölet på marknaden till mycket konkurrenskraftigt pris, och därmed skapa ett intresse för haflingern som ras. För att det hela också ska vara någorlunda kvalitativt, så ska det finnas en kunnig rådgivare, som kan hänvisa stoägaren till bästa hingsten för just sitt sto.

Jag tror att priset för en haflinger idag, är överlag för högt. Finns raser med liknande användningsområden som är betydligt billigare. Varför ska man då välja en haflinger?

# 73

I min tankevärld når man inga resultat om man jobbar helt själv. Ensam kan vara kreativ och duktig men ensam är inte stark. I min tankevärld når man resultat om man samarbetar, jobbar tillsammans, i grupparbeten, i föreningar, i organisationer. I föreningar, organisationer som är öppna och inkluderande.

Din fråga ser jag som ett uttryck för dagens individfokusering eller som en desperation inför att våra föreningar och organisationer inte fungerar som vi tycker att de borde fungera.

Exemplena ni ger – YngveTH och Carina-J – visar att visst kan man göra insatser också i det lilla formatet, (fast Carina-J:s förslag är ju inte litet eller individuellt) men tänk er YngveTH:s idéer multiplicerat i organisationsformat där massor av människor gjorde allt detta tillsammans och hjälpte varandra – även om konkurrens också må förekomma.

Lite lättare går det ju också om man har massor av pengar att använda till just detta, är galen, entusiastisk eller allmänt nördig/kunnig.

# 80

Ditt förslag till nolltaxa i kombination med en levandefölavgift skulle väl kunna vara genomförbart? 🤔

#78-81

Det var många och intressanta synpunkt

Yngves undringar är ju tycker jag självklara i kvalitetssökande avelsomgivning.

Kvalitet. Carina, vi erbjöd faktiskt lägre priser till diplomston när vi hade Winterson 6.

Att rabattera diplomston fordrar att hingsthållarna håller ihop.   

Den finns trots allt konkurrens mellan hingstägare.

Kvantitet. Då gäller det att lyssna på synpunkter från de vanliga haflingerägarna som rider

eller kör sin häst och kanske tar ett föl någon eller

moderna haflingerna utan tilltalas oftast av stabilare

hästar,sk äldre typ.

Därför måste man vara vidsynt och flexibel och inte troende.

Det fodras väl ingen sammanhållning mellan hingsthållarna för att ge rabatt till diplomston. Det kan ju vara ett sätt att konkurrera.

#80 vi kan göra en lockande deal.  Du köper in en hingst för låt oss säga #13  200000 plus står för  omkostnader. 

Jag erbjuder mig att hålla hingsten helt gratis under betäckningssäsongen, bete, box, brunstkoll, verkning, hantering etc, etc. Samt tar emot stona helt utan kostnad (förknippad med betäckning)för stoägarna.   Sedvanliga krav på stona.

OK ??

# 80 och # 86 och # 83

Det finns billigare, BRA hingstar.

Wellenbrecher t ex är till salu för 75´ och att leasa kan bli mycket billigare.

#80 #86 #87 helt OK, köp W och samma deal Hingsten har riktigt bra stam + riktigt bra avkommor

Du ville ha förslag på hur man kan få upp betäckningssiffrorna. Det har du fått. Vill man ha fler ston i avel får man väl som hingsthållare bita i det sura äpplet en enda betäckningssäsong? Annars är det ju bra som det är då, förmodar jag? Min personliga tro är att det ändå inte kommer att bli fler ston betäckta, trots gratissprång, eftersom folk verkligen inte är intresserade. Men jag hoppas förstås att jag har fel… Och sedan kan man som hingsthållare i varje fall trösta sig med att man gjort allt man kunnat för att vända betäckningssiffrorna.

# 86

Gäller erbjudandet bara Carina-J?

Jag då?

#77 Ja

#Y, Carina-J, BrittaD

Y. Innan man gör något måste man förankra inköpet hos ganska många stoägare. De flesta som är positiva  kommer visserligen inte att låta betäcka sitt sto, men man får igång diskussionen. Egentligen skulle man i så fall samverka med någon positiv individ och hingsthållare i Skåne eller Södra Småland-Västergötland som åtog sig uppstallning etc. under  april -maj och sedan stalla upp hos t..ex. dig Y.

Sist, men inte minst, måste man nog  göra ett ekonomiskt överslag. Ingen inblandad är väl så tät att man bara lägger upp pengarna för att få upp betäckningssiffrorna.

Även om du talar om enskilda insatser, så fordras samverkan. Jag tror inte på soloräder. Både hingstägare och hingstar måste vara godkända hos stoägarna.

Jag tror nog mest på att leasa in hingst i låt oss säga tre år för att sedan byta för fölens skull. Och så se till att de hingstar som väljs inte är för nära släkt. Nordtirol är far respektive morfar, Winterstein är far till Wellenbrecher och mormors far till Nachtmann. Därtill litet Afghan II hos båda hingstarna, morfar respektive mormorsfar . Men detta är ju ett generellt problem.

#84 "Därför måste man vara vidsynt och flexibel och inte troende." Så sant, så sant Medicus! Det är ju alltid, och kommer alltid, att vara köparens marknad. Kan man inte uppfylla köparens krav med det man har att erbjuda, får man helt enkelt se till att erbjuda det köparen vill ha.

#90 Ja, detta förslag till deal gäller exklusivt Carina. Idéen är hennes och jag vill så gärna att hon ges möjligheten att på något litet vis vara delaktig i genomförandet. Hon behöver bara köpa in kvalitetshingsten, stå för transporter, försäkringar, ev, svensk avelsvärdering, veterinära omkostnader samt sund hästhållning över vintern. Carina behöver inte ens köpa ett fakturablock då ingen ska betala något. Mitt försumbara bidrag sträcker sig till kostnadsfri hingsthållning Naturligtvis ställer jag upp då någon visar sig vara så utomordentligt vidsynt, flexibel och inte troende. En självklar fortsättning på det vidsynta projektet är att stoägarna skänker bort fölen till de som vill ha, eller till och med skickar med någon liten slant om det går trögt. Eller så åläggs hingstägaren göra det Så, just det här förslaget är vikt för Carina. Men, sen är jag inte omöjlig för andra förslag på hingsteri. Det kändes som att både Sten och Britta hade rätt så konkreta funderingar tidigare i inläggen.

Att göra något litet helt själv behöver inte stå i motsats till att göra,något stort tillsammans. Och naturligtvis behöver inte att göra något stort tillsammans stå i motsats till att göra något litet helt själv. Det finns plats för många sätt och människor att göra något gott för haflingern i Sverige. Det viktigaste är att våra fantastiska hästar ges de möjligheter de så väl förtjänar .

#94 Hur menar du nu? Du frågade om vi hade förslag på hur man får upp betäckningssiffrorna. Du fick ett förslag av mig, som kanske skulle kunna öka betäckningssiffrorna redan nästa år. Jag skriver kanske, för helt säker är jag inte. Men ökar de inte då, får ju hingsthållarna verkligen ta sig en funderare… Om jag genom detta förslag trampat på väldigt ömma tår, ber jag inte om ursäkt för det. Det är nämligen inte mitt problem att lösa andras problem.

Jag har en egen hingst och behöver alltså inte betala någon språngavgift, däremot kostar det mig såklart att hålla hingsten, men den kostnaden har jag ju vare sig jag betäcker eller ej. Hingsten är bra själv, och har lämnat flera bra avkommor. Och med "bra" menar jag här såväl höga poäng vid premiering/utställning som tävlingsmeriter.

Jag har ett utomordentligt välstammat sto som har en massa släktingar som är eller varit framgångsrika, både inom sporten och aveln, bl.a. en helsyster som har sex (6!) godkända söner. Stoet själv är stambokförd i både Italien och Sverige (41 poäng här, bara som en fingervisning om att det är ett sto som är mer än OK att avla på, i övrigt är jag inte så poängfixerad).

MEN jag har dragit mig ändå för att betäcka, helt enkelt eftersom jag inte vill hamna i den situation jag var i för inte så länge sedan, med alldeles för många hästar på gården. Idén om att skänka bort fölen må låta överdriven, men det pris jag fick ut för mina uppfödningar understeg VIDA de kostnader jag haft för att "ta fram" dem.  Så jag hade nog kunnat skänka bort dem som föl och i alla fall förlora väldigt mycket mindre pengar på det. Det låter ju bra att kunna sälja hästar för 40 000 - 60 000 kronor, men räknar man bort vad det kostar att hålla en häst och utbilda den från föl tills den kan räknas som vuxen och välutbildad så går det back ändå, tyvärr.

Visst finns det saker vi kan göra enskilt. Medicus, BrittaD och jag har t.ex. ordnat flera "öppet stall", vi har fött upp hingstar, importerat både ston och hingstar (och valacker), tagit in seminhingstar o.s.v. Men jag tror vi skulle kunna ha mycket mera stuns i haflingern och haflingeraveln i det här landet om avelsföreningarna jobbade mer aktivt och öppet. Jag blir så less när jag hittar information om en nystartad förening för haflingersport i en HEMLIG grupp på Facebook, bara som ett exempel. Det hade väl varit bra att sprida information om både gruppen och föreningen till allt och alla som kan tänkas vara intresserade och gärna några till? Hur ska folk i allmänhet annars veta att vi och våra hästar finns och vad man kan göra med dem?

Till sist måste jag säga att det är lite kul det här. Det finns massor av haflingerhingstar i Sverige, många av bra kvalitet. Det finns också många ston av bra kvalitet, men väldigt få betäcks. Nu när vi diskuterar hur vi ska öka betäckningssiffrorna så hamnar vi till sist ändå i en diskussion om … hingstar! När det är STON som fattas i aveln.

Därför, och eftersom det är min lilla käpphäst, vill jag ännu en gång påpeka vikten av bra STON och bra MÖDERNE, både på avelsston och avelshingstar. ❤️

#96 Läs #73 och #75 en gång till. Det jag frågar efter är vad Du och jag kan åstadkomma med våra egna möjligheter. Om du läser riktigt noga kan du ana att det är varje läsare av raderna jag syftar på . Sten frågade om jag hade något eget förslag #76, och jag beskrev ett förslag som de flesta kan tillämpa i #78. Ditt förslag om gratis betäckning har jag redan både svarat på och kommenterat t.ex #15. Då du fortfarande är övertygad om att det är huvudanledningen till svag fart på svensk Haflingeravel har jag erbjudit mej att vara dej, till en viss gräns, behjälplig att testa din idée. Du har fått ett förslag till deal som i mitt tycke är vettigt. Jag tog kanske litet väl för givet att du vill ha din hingst stående hos mej. Jag kommer inte att ta illa upp om du frågar någon annan. Du har inte trampat på någons ömma tår, inte som jag vet iallafall. Och om det vore så, vet jag inte riktigt vems problem eller ens vilket problem du löser genom att trampa på ömma tår. Ingen har någon anledning att förvänta sig en ursäkt av dig, så illa har du inte uppfört dig.

Ska vi försöka ta oss tillbaka till kärnfrågan ? Hur får vi fart på svensk Haflingeravel ? Eller vill nån formulera om ?

#97 helt riktigt Kerstin, 40 -60 tusen är igentligen inte ett pris som täcker de verkliga kostnaderna för en "färdig sjuåring" . Den absolut största sponsoren av svenska hästar är utan tvekan den svenska uppfödarkåren. Förlåt Volvo och Agria m.fl.

"Och jag syftar naturligtvis på förslag som kan få ännu mera fart på svensk haflingeravel. kvalitativt men också numerärt." Det var den meningen jag gav förslag till. Själv sysslar jag inte med haflingeravel, så vad skulle jag själv kunna göra konkret för att betäckningssiffrorna skulle öka, menar du, som inte avelsföreningarna och hingsthållarna själva skulle kunna, och borde göra, bättre?

Vi kan ju formulera om frågan. Varför behöver vi få igång svensk haflingeravel?

För att det rent allmänt är bra att ha en inhemsk avel i stället för att vara hänvisad till import. 🙂

Trots att det går bra att köpa fixt och färdigt från Österrike, till ett rimligt pris? Trots att man slipper jobbet med allt fölvak och all oro, och risken att allt går snett? Trots att man slipper ställa av sitt eget sto i närmare ett halvår?

# 102 - 104

Både egenproducerade och importerade haflinger behövs för att rasen skall utvecklas och inte inavlas.

I min bok Haflinger i Sverige (2010) undersökte jag bl.a. hur antalet haflinger i Sverige hade utvecklats. Utifrån antalet registrerade haflinger tittade jag också på fördelningen mellan importer och infödda hästar. Vi (SHF) började registrera haflinger i Sverige 1988 och naturligtvis var det importerna som dominerade till en början. Men jag blev väldigt förvånad när jag upptäckte att redan efter 3 år var hälften av alla i Sverige registrerade haflinger svenskfödda. Exakt 50-50. Eller för att vara helt exakt 47 - 47.  Sedan ökade andelen svenskfödda hela tiden och under SH:s första år som registrerande organisation (2008-2010) var 78 % av haflingerna som SH registrerade svenskfödda. Och även om antalet födda föl har minskat drastiskt på senare tid och det har importerats några - men inte särskilt många heller jämfört med glansdagarna - så bygger vårt haflingerbestånd på svensk avel och betäckningar i Sverige. 🤓

# 97

Neeej, inte fler HEMLIGA klubbar i Haflingersverige!

En HEMLIG haflingersportgrupp på FB!

Och HEMLIGA hingstlistor som Carina-J nämnde  # 29.

Det kanske redan finns en uppfödarförening som du funderade på, YngveTH i # 52. HEMLIG så klart!

# 106

Att ändra på hemlighetsmakeriet kräver kollektivt handlande, internt arbete i föreningsstyrelserna.

Så vad kan jag göra på individplanet åt detta? Jo, kanske skapa opinion för en förändring så att några med makt att förändra blir inspirerade att göra det!

#97

Först, nedgången i avelsbetäckningar (fjordston och travston etc. inte räknade) är speciell för haflingerrasen, eftersom den är djupare än för jämförbara raser som introducerats senare på den svenska ”marknaden”.

Håller helt med Eldfuxen.

Hingstar behöver vi egentligen bara ett par stycken åt gången om det fanns samverkan inom aveln. Vi kan naturligtvis inte göra oss av med existerande hingstbestånd.

Men vi behöver ston som har god kvalitet - och vars ägare är villiga att avla. Det är problemet.

I min analys ingår också att vi (dvs alla haflingerintresserade) tyvärr inte tog till vara och fortsatte den gynnsamma trend som fanns under 1990- och 2000-talen. De flesta som då var aktiva har dragit sig ur.

Till en del får man nog skylla kasten i gällande regler och den fullkomliga frånvaron av allmän information om vad som gäller.

# 80

Carina-J skrev om domare som gav råd, som vid utställningar kunde kommentera stammar osv. Jag blev för många år sedan imponerad första gången jag hörde Kurt Graaf vid en utställning (russ), hur han redogjorde för härstamningen och vad som var bra eller inte lika bra och dessutom motiverade sina beslut på ett pedagogiskt sätt.  Sedan har Morgan J och Kurt L gjort liknande framträdanden för oss i SHF. Det väcker intresse och ger nybörjarna kunskap. Vid både premieringar och utställningar är det väsentligt med motivering för bedömningen inte bara upplästa bedömningar och siffror, oftast i alltför snabb takt och ofta oengagerat. Vi hade några år efter riksutställningarnas slut demonstration av hästar och diskussion med domarna. I våras tänkte jag mig inte för vid STH:s premiering utan frågade efter domarnas motivering av tagna beslut, så att vi mindre insatta men intresserade kunde få större förståelse för bedömningen och kanske i det långa loppet bli kunnigare. Men som Nottingham påpekade för mig: Det ingår inte i HPT-premieringar, tyvärr får man väl säga.

Det är mycket som behövs för en lyftning av haflingeraveln i Sverige. Litet kan var och en onekligen göra men för en rejäl lyftning fordras samverkan på bred front utan skygglappar.

#101 läs hela inlägget dvs #75 Carina Nu vet jag inte vad du redan gör för öka farten på den svenska haflingeraveln. En sliten standardfras om man inte anser att rasföreningarna presterar är att gå på årsmöten för att påverka. Angående hingsthållarna så kan du köpa, leasa eller föda upp en egen hingst och bedriva en verksamhet som du själv råder över och då på ett sätt som du tror gynnar svensk haflingeravel. Gör du det tillräckligt bra så kommer du att förändra. Rent konkret då ? Ambassadör på det lokala planet. Den lokala verksamheten kan bara bedrivas av människor som bor lokalt. Massor finns att utveckla. Men … det allra enklaste är faktiskt att "tala väl" . Att vid möten med möjligen blivande haflingerägare lägga sig vinn om att hitta positiva saker att berätta om hästar och folk. Jag vet .. det kan vara otroligt svårt att låta gamla oförätter blekna bort. Men att hålla gammalt skit vid liv suger så mycket energi. Sak samma om det är bilar eller groll.

Vad tror ni om STH's och SHF's samarbete om närvaron på Friends arena nästa helg ? Det har ju också etablerats ett samarbete om haflingerbladet.

# 109

Och kan du tala om för Carina-J och mig med flera hur vi skall kunna gå på årsmöten och påverka, när vi är portade från föreningarna antingen genom att inte beviljas inträde eller att sparkas ut när vi är medlemmar?

Jag har inte lust att gå igenom den rättsprocess som Medicus gjorde häromåret när han uteslöts ur SHF på ett stadgevidrigt sätt och sedan visserligen fick upprättelse då föreningen tvingades ta tillbaka honom som medlem. Och fick betala både Medicus´ och sin egen advokats arvode.

Gå själv på årsmöten och påverka - du som får!

# 110

Kan du berätta hur Haflingerbladet kommenterar årets betäckningssiffror för oss som (åtminstone jag) inte ens får köpa den tidningen?

Apropå det den här tråden egentligen handlar om.

Det måste ju vara extra intressanta analyser när båda föreningarna samarbetar.

# 109

Jag kan tala om vad Carina-J gör för haflingern - hon har startat och driver sajten

Haflinger.ifokus.se 🌺

YngveTH, du vänder dig till alldeles fel målgrupp när du vänder dig till mig. Jag sysslar som sagt inte med haflingeravel. För mig kvittar det om folk köper föl från Österrike eller om de tillverkar dem själva. Jag kan, eller vill, därför inte vara någon slags ambassadör varken för svenska avelshingstar eller deras hingsthållare.

#109

Ja, iFocus är verkligen vad som behövs, en sajt där alla får yttra sig. och där man kan diskutera viktiga frågor som vi gör nu.

#113

YngveTH, du har frågat vad Carina-J gör. Det kan ju tilläggas, tycker jag, att BrittaD startat och driver sedan 7 år haflingerforum.nu, tidvis enda tryckta haflingertidskriften i Sverige med information som saknas på andra håll och dessutom är ensam om analyser. Hon har också givit ut och delvis skrivit tre böcker på svenska om haflinger.  Det är visserligen för att öka kunskapen, inte direkt för att öka betäckningssiffrorna men det är ökad kunskap som måste vara grunden.

Vi som enskilda kan göra litet som vi varit överens om, Carina-J och BrittaD är verkligen de som försöker hålla intresset igång. Men det vi nu diskuterar är ju egentligen de två haflingerföreningarnas huvuduppgift, eller hur?

Det har ju varit, och är tydligen fortfarande så, att det mesta kring haflingern, och speciellt kring haflingerfolket, ska vara hemligt och nedtystat. Därför är väl varken BrittaD:s tidning eller detta forum särskilt populärt bland dessa anhängare, vad jag kan förstå. Det uppfattas nog mer som att dessa forum mer förstör. Och det kan jag väl hålla med om. Det förstör för en del oärliga haflingermänniskor helt klart. när det kommer fram saker som inte var tänkta att komma fram. Själv tycker jag att det är bättre att vara informativ och ärlig om allt som rör haflingern än att vara tyst, hemlighetsfull och försöka "mörka" .

#104, ditt svar till mig är ett svar ur individperspektiv, men mitt inlägg var menat ur Sveriges perspektiv. Men jag kan ju svara som individ ändå:

1. Trots att det går bra att köpa fixt och färdigt från Österrike, till ett rimligt pris?
Ja, om man anser att man har ett sto av en sådan kvalitet att det väntade fölet i högre grad uppfyller ens önskningar än ett av de billiga fölen från Österrike. Och om man vill veta precis hur hästen har haft det under sin uppväxt, om det hänt något särskilt som kan påverka dess beteende i olika situationer, eller om den haft någon sjukdom som kan tänkas komma tillbaka. Och för dem av oss som inte enbart föder upp hästar för eget bruk så finns ju även aspekten att det för de allra, allra flesta människor i Sverige är oerhört mycket lättare att få veta mer om hästens bakgrund om man kan kontakta en svensk uppfödare. Ni anar inte hur många som kontaktat mig genom åren för att få hjälp med att forska i sin (importerade) haflingers historia av ett eller annat skäl!

2. Trots att man slipper jobbet med allt fölvak och all oro, och risken att allt går snett?
Risken att alt går snett är egentligen det enda jag kan ge dig rätt i. Jag oroar mig hur mycket som helst inför varje fölning, men det glömmer man ju när fölet fötts …

3. Trots att man slipper ställa av sitt eget sto i närmare ett halvår?
Ja, om man är mer intresserad av uppfödning än av ridning så är det inte ett problem alls.

Så till Sverigeperspektivet: När jag gick Hästkursen på SLU någon gång på stenåldern (känns det som 😉) så diskuterade vi just detta, varför det är viktigt med en inhemsk avel, och det vi fick lära oss då var om hur avel och sport (för perspektivet var givetvis halvblodsavel, men det mesta gå ändå att "översätta" till hur det fungerar inom andra raser) hjälper och förstärker varandra.

Annat vi diskuterade var hur olika föreningar och uppfödare av olika raser tänkte på helt fel saker och satsade åt helt fel håll. Några saker som jag tror att vi uppfödare av haflinger kan ta åt oss av är exempelvis kritiken som några av föreläsarna riktade mot uppfödare av fjord (som enligt dem tänkte alldeles för mycket på att bevara deras 4 hingstlinjer) och shetland (som enligt samma personer tänkte alldeles för mycket på poäng (!) i stället för att försöka få fram ponnyer som kan hanteras av små barn). Lite tillspetsat, ja, men vi bör nog också tänka lite så. Visst ska vi tänka på att det måste finnas olika blodslinjer, men två A-linjehingstar KAN faktiskt vara mindre släkt med varandra än en B-linjehingst som har Amadeus som morfar och Afghan II som mormors far. Och poäng kan visst vara viktiga, för det ÄR troligare att en välbyggd häst som rör sig bra vid hand också rör sig bättre framför en vagn eller riden, och att den dessutom blir både hållbarare och lättare att rida eller köra, givet att utfodring och uppväxtvillkor är ungefär lika. Men enbart exteriörpoäng intresserar ganska få hästköpare i vårt land.

Frågorna till dig Eldfuxen, var sådana frågor som jag tror alla med ett eget sto ställer sig, när de kanske vill skaffa ännu en haflinger. I varje fall skulle jag ställa dem idag. Det var förresten väldigt bra att du kunde argumentera emot. ;-) Själv har jag kommit till den insikten att det inte är värt all oro, att betäcka. Jag blir nämligen riktigt sjuk. Att inte kunna äta, sova eller fungera normalt på flera veckor tiden runt nedkomsten, är inte roligt. Skulle jag därför vilja ha en till haflinger/unghäst, skulle jag själv importera. Utbudet är mycket stort. Jag kan själv bestämma kön, stam, priset är överkomligt, mm. Men någon unghäst står inte högt på min önskelista. Det är för mycket jobb. Skulle jag haft fler än ett sto, och verkligen vilja ha avkommor efter dem, för att sedan sälja, skulle jag satsa på egen avelshingst. Så tänker jag idag. Inom shetlandsaveln har i princip alla som vill ta mer än ett föl, egen hingst. Sedan byter de hingst med varandra, för att det inte ska bli inavel, då de gärna sparar bra avkommor att bygga vidare på. Ja, byter och byter, de säljer ju och köper in, men det är ju i princip samma pris på alla hingstar så…

#110 Nu är jag inte så insatt i vad som ska ske på Friends Arena, så jag letade på SHFs hemsida om det skulle stå någonting där. Jag fick scrolla långt ned på sidan för att hitta en liten notis om Sweden International Horse Show. Tydligen ska de svenskfödda hästarna stå i fokus, och de båda haflingerföreningarna kommer att vara på plats. Vilka svenska haflinger ska representera rasen, vet du det? Eller är det hemligt? Stod ingenting på hemsidan nämligen.

Lite off topic kanske men blev lite lättad när Carina nämde oron vid fölning.

Jag har fruktansvärd ångest innan varje fölning men ändå håller man på år efter år, i år har jag 3 ston dräktiga och nästa år ska jag betäcka 5 st.

Vilken självplågare du är Nothingham! :-)

#119 OK, jag får svara mig själv. Tydligen är det jättehemligt vilken/vilka som ska stå i boxen/boxarna och representera svenska haflingern, eftersom det inte går att få tag på uppgifter om detta. Däremot har jag fått reda på vilka haflinger som ska representera den svenska haflingern i showprogrammet, och det är inga svenskfödda haflinger, så mycket kan jag säga. Jag förstår om du tycker detta är märkligt, YngveTH.

#122 vilka hästar som är där och representerar det svenskfödda och de som deltar i showprogrammet varken är eller har varit det minsta hemligt. Min mening är att föreningarna har skött det fullständigt klanderfritt. Hingstarna är mycket goda representanter för Haflinger. Tillsammans representerar de dessutom vad Haflingervärlden upplever: Liz. Sternbild och Acilliano BE, två hingstar komna ur två olika "haflingerkulturer" samarbetar. Ser du symboliken ? Jag tycker den är helt underbar. OCH jag tycker inte något i detta genomförande är det mista märkligt. OCH jag tycker de människor som baxat hela detta projekt bokstavligen ända in på Friends Arena är värda all heder. Utan några som helst reservationer. ALLA i Haflingersverige, och då menar jag verkligen alla har nytta av projektet. Glädjs tillsammans med övriga Haflingersverige över dessa fantastiska människor och hästar.

Då kan du ju svara på min fråga i inlägg 119 också då, vilka som representerat den svenska haflingern, eftersom det inte är det minsta hemligt. Ingen av avelsföreningarna har i vilket fall uppgivit något på sina hemsidor. Däremot hittade jag ett paddockprogram på Sweden Horse Shows hemsida, från i torsdags där det står: "18,30 Svenska Haflingerföreningen & Svensk Tyroler-Haflingeravel - Spegelritt dressyr Xxxx och Xxxxxx rider Liz. 372/T Sternbild och Acilliano BE i en pampig spegelritt som visar upp den moderna haflingerhästens ridbarhet." Det var väl i den paddocken de svenskfödda hästarna skulle visa upp sin rid-och användbarhet? Den svenska haflingern får alltså ingen chans till det då?

Ser nu att detta spegelprogram körs alla dagar. De övriga svenska rasföreningarna har passat på att visa upp mångsidigheten hos sina svenskfödda hästar. Olika upplägg varje dag; dressyr, körning, hoppning, trick-träning, frihetsdressyr, westernridning, parkörning, agility, mm, mm. En del raser utmärker sig verkligen för sin stora mångsidighet.

#124 I SHF' s monter hjälps Noomi och Malva åt. I STH's monter håller Heisse Liebe ställningen. Det stod att läsa om i sista Haflingerbladet, vilket de två föreningarna tillsammans fyllt sidorna i. Ytterligare ett tecken på att de olika "-ismerna " utvecklar kontaktytorna.

Ja som synes är detta inget unikt arrangemang för haflinger, det är något som väldigt många rasföreningar (över 30 enligt SIHS:s hemsida) deltar i.  Och även om det är ett stort arbete för alla inblandade (tror inte du behöver upplysa just BrittaD, Medicus och mig om vad det innebär att organisera och genomföra arrangemang för haflingerns marknadsföring ;) ) så är det väl helt OK att efterfråga vilka hästar som kommer att representera rasen?

På SHF:s Facebooksida finns dock lite mer information om vilka haflinger som kommer att finnas på plats i Friends Arena och representera haflingern:

"SHF
Helgaklintens Malva
Noomi
Acilliano BE

STH
Heißelibe
Sternbild"

#126 att det ens finns två föreningar/"ismer" är nog rätt obegripligt för de flesta utomstående … 😕) och haflingerbladet når ju trots allt endast en mikroskopiskt liten del av Sveriges hästintresserade, och knappast några andra än "redan frälsta".

Jag tycker det är suveränt att haflingerna tar plats i Friends Arena. Bättre reklam för rasen blie det väl knappast.

Absolut har du rätt i det Poison-heart. I varje fall ger det väldigt bra reklam för den utlandsfödda haflingern, som här visade sig vara en modernare variant än vår svenska haflinger, eftersom de kommit längre med sin avel. Så vi får säkert se mer importhaflinger om reklamen gick hem, och inget fel i det. Men nu gick Hästnäringens Nationella Stiftelses projekt "Horses Made in Sweden" ut på att avelsföreningarna skulle visa upp just svenskfödda hästar under Sweden International Horse Show. Det var därför de blev inbjudna.

Fast haflingern är ju en importras. Japp visst var det så. Men dessa hingstarna ska ju förhoppningsvis skapa horses made in Sweden. Förbättra vår avel här. Tycker det fokuseras lite för mycket på det negativa och det positiva glöms bort.

De allra flesta hästraserna som visas på Friends arena, är importraser. Det är över trettio raser/rasföreningar som deltar, så haflingern är inte utan konkurrens. Andemeningen med projektet är att visa att den svenska aveln och uppfödningen är både sund, konkurrenskraftig och hållbar. Därför känns det förstås lite extra snöpligt att den svenskfödda haflngern fick så lite uppmärksamhet.

#127 menar du att inga andra läser här, än just de tre du räknade upp ? Helt OK att fråga om vilka hästar som ska vara där ? Eller, hur tänkte du ? #128 precis, och det gör det än viktigare att inte krångla till det för "vanligt" folk. Enad front och tillsammans berätta om skillnader, med respekt för den andra föreningen.

#130 #131. och just därför visar avelsföreningarna upp svenskafödda hästar i montrarna. Att sen hästarna som deltar i showprogrammen inte är svenskfödda har mycket litet.med montrarna att göra. Dom är med på helt andra förutsättningar. Vad som gör att något känns EXTRA SNÖPLIGT förstår jag inte. Menar du att om svenskfödda hästar deltog i även i showprogrammet skulle det bara kännas snöpligt av normalgraden ? Lägg energin på att glädjas tillsammans med övriga haflingersverige. Och gärna litet EXTRA.

Och just därför visade alla andra rasföreningar upp sina svenskfödda hästar även i paddocken. De vill ju marknadsföra den svenskfödda hästen helt klart, och de har fattat galoppen. Någon show kan jag inte påstå att det var i paddocken, -den är på stora arenan och det är en helt annan sak- men väl inarbetade program där rasföreningarna verkligen försökte övertrumfa varandra om vilka svenskfödda raser som var bästa allround. Då känns det ju verkligen snöpligt att den svenska haflingern inte fick göra annat än att stå i en box och se snygg ut. Du får ursäkta mig, men marknadsför man den svenska haflingern på detta sätt, förstår jag mycket väl varför betäckningssiffrorna dalar. Se och lär av de andra rasföreningarna är ett tips ifrån mig. De tog verkligen chansen att visa upp sina svenskfödda rasers förträffliga användbarhet.

Som exempel kan jag ta Shetlandssällskapet. De samarbetade med Shireföreningen i ett program där shiren visades upp i dressyr och frihetsdressyr, medan det visades upp trick med en minishetland. I ett annat program visades en svenskfödd godkänd shetlandshingst upp, som framgångsrikt tävlat i främst dressyr, men även i hoppning, agility, precision samt tömkörning. Sedan hade Shetlandssällskapet en fartfylld köruppvisning med Team Ponnyexpressen. Shetland visade också upp ponnytrav och även kadrilj. Allt detta i paddocken som var ägnad till rasföreningarna att visa upp sina svenskfödda hästar. Sedan deltar förstås shettisarna i showprogrammen på stora arenan också, men som sagt, det är en helt annan sak.

#133 Det är klart att jag vet att fler än vi 3 läser här. Det är förmodligen betydigt fler som läser vad som skrivs här än som läser haflingerbladet. 🙂

Min poäng, som inte framgick helt klart, var att vi vet mycket väl att det är ett stort jobb att delta i ett sådant här arrangemang. Men helt ärligt, även om SIHS är ett jättearrangemang så är SHF:s och STH:s del i arrangemanget inte speciellt stor. Det är inte dessa föreningar som kommit på konceptet "Horses Made In Sweden" (som Carina-J säger så har båda haflingerföreningarna tvärtom missförstått detta och låter importer visa upp sig). Det jag menar är att med den erfarenhet  jag/vi har av olika arrangemang, så vill jag påstå att detta är ett av de mindre, sett ur SHF:s och STH:s synvinkel. Då kunde de som jag ser det åtminstone ha upplyst alla intresserade (och inte bara det lilla fåtal som läser föreningsbladet) om vilka hästar som deltar för de svenska haflingerföreningarnas räkning. Det är inte för mycket begärt, tycker jag. 🙂

Och ja, det är väl helt OK att fråga här eller någon annan stans om man undrar exempelvis vilka haflinger som kommer att visas i något sammanhang?

Och sen detta med svenskfödda och importer. Läs BrittaDs inlägg här ovanför någonstans, där hon berättar hur många av de haflinger som finns i Sverige som är födda här och hur många som är importerade. Det FINNS svenskfödda haflinger att visa upp, så varför väljer man då importer när hela vitsen med arrangemanget är att visa upp vår svenska avel? Nej jag håller med, inte gör det att fler kommer att köpa "svensktillverkade" haflinger. Rasföreningarna talar ju om för hela världen att de utländska är bättre.

Jag är, och har länge varit, så hjärtligt trött på att vi inte vågar tro på oss själva och vår avel, och det gäller förvisso inte bara svenska uppfödare och inte bara haflinger. Jag skrev ett långt blogginlägg om just detta för några år sen här: http://eldfuxen.blogspot.se/2011/08/importer-och-egna-uppfodningar.html 

Om vi hela tiden pratar om hur fantastiskt bra allt är i andra länder och vilka fina haflinger uppfödare i andra länder har, hur ska vi då någonsin få folk att VÅGA AVLA?

jag tycker att alla, både människor och hästar, som genomfört haflingerdeltagandet vid SIHS har gjort det riktigt jäkla bra. Det har förberetts och tränats, folk har åkt fram och tillbaka över Sverige för att få ihop ett bra program. Många, riktigt många människor har lagt massor med ideel tid och massor med energi i detta deltagande. Att du och andra människor genomfört i princip samma tar på något vis inte äran av det här. Eller tvärs om ! De riksutställningar och andra haflingervänliga arrangemang som bland annat du varit högst delaktig ska naturligtvis också berömmas. Det vet alla som var med, ska vi runda av det till runtikring år 2000, att dom riksutställningarna var det superklass på, och jag vet också att många saknar den höga nivån. Det är så många människor som har lagt, lägger och kommer att lägga tid och energi på våra fantastiska hästar. I det lilla rummet, i det stora rummet. Det är som en stafett.

Men du, ingenstans har jag eller någon annan kritiserat dem som deltar i programmet i Stockholm, tvärt om! Det vi varit kritiska mot är att både SHF och STH missar målet genom att inte visa upp svenskfödda haflinger. Det är en himla skillnad. 🙂

Och efter att ha sovit på saken så har jag kommit fram till att jag tar det som en personlig förolämpning om du jämför dagens SHF med det vi lämnade över (blev utputtade från) 2006 och kallar det "stafett".

Då närmade sig föreningen 400 medlemmar. Idag har SHF och STH, om de rykten jag hört stämmer, vilket jag tyvärr inte har nåon större anledning att betvivla, tillsammans bara drygt 50 medlemmar. 

Om vi ska fortsätta med idrottsmetaforerna så skulle jag kalla det en så total genomklappning  att den enda jämförelse jag kommer på är bronsmatchen mellan Tyskland och Brasilien i senaste fotbolls-VM.
😭

Publikens favorit i tävlingen "Rösta på din favoritras", blev nordsvensk brukshäst och gotlandsrusset kom på andra plats. Totalt var det 1900 som röstade. På vilken plats kom haflingern, någon som vet?

#131

Hâller fullständigt med dig Poison-heart, det viktigaste mâste ju vara att göra reklam för rasen.

Fast nu var meningen med "Horses Made In Sweden" inte att marknadsföra olika hästraser som finns i Sverige, utan att marknadsföra svenskfödda hästar. Att då visa upp importerade hästar blir ju som att använda Parmaskinka från Italien för att marknadsföra svenskt griskött.

Sedan tycker jag att det hör till god ton att deltagarna faktiskt håller sig till projektets syfte. Projektet bildades enkom för att lyfta fram den svenskfödda hästen. De andra föreningarna som var inbjudna hade inga som helst problem att visa projektet den respekten.

Om jag har förstått rätt har både Clydesdale och frieser haft rasexemplar på plats i helgen som ej var svenskfödda. Nordisar., ardennrar och shettisar finns väl i princip bara svenskfödda i Sverige. Men nu tycker jag den här diskussionen börjar kännas löjlig.

Ardenner och nordsvensk är ju inhemska raser. Shetland importeras fortfarande, främst från Holland, där de har en utomordentligt bra avel. Men nog passade väl Frieserhästföreningen på att visa upp den i dag enda godkända frieserhingsten i Sverige? (Tur i varje fall att vi inte var där, för då hade vi kommit hem med en frieser, då det är sambons favoritras.) :-) Oj, att Clydesdalehästen visades över huvudtaget var ju en bedrift, då det knappast finns mer än ett 20-tal i hela landet. Finns det överhuvud taget någon svenskfödd sådan än? Dessa föreningar gjorde naturligtvis helt fel om de blandade in utlandsfödda, då projektet verkligen inte var tänkt för importer. Men ingenting är tydligen heligt längre…

Får rätta mig själv, det finns visst svenskfödda Clydesdale. De två helsyskonen som visades upp i dressyr i paddocken, var (förstås) svenskfödda. Och en rättelse till: den enda godkända frieserhingsten i Sverige, är inte svenskfödd.

Intressant läsning. Jag äger en av Eldfuxens uppfödningar, har dock inte köpt honom av henne men det var hon tipsade mig om honom. Priset jag betalade var en fjärdedel av vad min kompis fick för sin egenuppfödda häst när hon sålde för ca 10 år sedan. Lika gamla, båda valacker, ungefär lika mycket utbildade. Tragiskt egentligen. I dagens läge får man ingenting för sina hästar. Det är väl egentligen där problemet ligger, ingen vill avla för man får inte hästarna sålda eller får "skänka" bort dom.

Vi är ju många som tittar på annonser där man önskar köpa eller sälja haflinger, så jag tyckte det kunde vara intressant att jämföra de olika sidorna och se om de matchar varandra.

Det är många fler som vill sälja än köpa. Det är inget konstigt med det.

Senast jag kollade var det 7 annonser på önskas köpa-sidan. Hur såg då önskelistan ut?

Man önskade oftare en tinker, fjording, haflinger eller annan häst av kallblodstyp än en ponny, ingen önskade rakt av en haflinger, en önskade ”typ araber”. Den önskade egenskap som rankades högst var lugn, stabil och trygg, tre nämnde att den skulle vara en lämplig  ”barnhäst”. När det gällde utbildningsnåvå krävde fler att de skulle vara inkörda än ridna, medan en enda nämnde "hoppglad". Sunda skulle de också vara och en ville ha en liten A- eller B-ponny, en en D-ponny. Alla utom en sökte en vuxen häst, en enda 2-år eller äldre.

Om man samtidigt kollade vilka haflinger som var till salu  – och sållade bort tre korsningar – fanns där 10 föl eller ettåringar och 19 vuxna. Ingen var körd och bara en sades vara av kallblodstyp. De vuxna var alla mer eller mindre ridna, några duktiga hopponnyer.

Svårt att matcha tillgång och efterfågan här.

Kanske har ”marknaden” missat budskapet att en ny typ av haflinger, ”bättre” säger en del – men inte alla – tagit plats i Sverige på senare tid. I all hemlighet.

Det här har ju också att göra med det vi diskuterar den här tråden.

#149
Vad är det för häst svenska folket vill ha?
Vad är skillnaden på dagens haflinger (den nya typen) och den gamla?
Jag är inte så insatt i ämnet.

#149

 Ja, vi skördar nog frukterna av att SHFstyrelserna under 1980 och 90-talen förde en kallblodspolitik som fick haflingern att framstå som kallblodshaflinger, men också de marknadsförda egenskaperna: gott lynne, barnhäst och all round.

Om man ser på de äldre haflingerna är de energiska, med gott temperament och prestationsinriktade.

Den nya Världshaflingerföreningen har delvis ändrat inriktning på haflingeraveln och minskat trenden mot hästar med hög mankhöjd istället för små hästar i ponnystorlek (för tävlingsinriktade ungdomar är mankhöjd under 148 av stort intresse). Följaktligen heter Världshaflingerföreningen numera också Zucht und Sport (Avel och Sport).

Jag undrar om inte detta är klokt, sett ur ett brukarperspektiv.

Ser man på de haflinger som brukas för sport som hoppning, fälttävlan, körning så är det främst äldre typer av haflinger. Vid Europamästerskapen i Stadl Paura var t.ex. galopptävlingen litet dråplig, eftersom det var haflinger som var under det uppsatta målet för mankhöjd, med en sjusärdeles sisu som tog hem prestationsgrenarna (se infällt foto), medan de långbenta som deltog kom totalt på efterkälken.

Den enskilde haflingerägaren måste bestämma sig för vilken typ han eller hon vill ha: Hästar som har kvar uthålligheten temperamentet och prestationen eller en utställningshäst.

Alla älskar vi våra haflinger. Men på olika sätt: För skönhet och elegans men också för trygghet, gott temperament och prestation.

För att tillgodose allas intressen är det bäst med en bred och accepterande avel, som inte religiöst fastnar i den ena eller andra fållan, något som bara kan föra till inre stridigheter istället för samordnad, enad, framtoning.

Ta till vara de goda egenskaperna hos såväl den sk äldre typen som den sk moderna haflingern.

#150

Det finns ingen skarp gräns, men generellt kan man säga att ”den gamla typen” fanns i ursprungsregionen, Sydtyrolen, tidigare Österrike, från 1920 en autonom del av Italien. Dess karaktär innehåller olika delar: en liten energisk häst 128-145 cm mankhöjd och en annan litet tyngre som skyllts inkorsning av kallblodsrasen Noriker. Den ”moderna haflingern” har successivt avlats fram främst i Nordtyrolen. Det innebär en högre häst, de flesta hingstar numera över gränsen för ponny, och smäckrare, mindre markerade ledgångar osv.. Madde Beckman sa till mig under Världsutställningen i Ebbs, år 2000, ”så där får de inte se ut, det är ju en connemara”, dvs. inte bara höge mankhöjd utan också smäckrare. Att de ”moderna” haflingerna har en mankhöjd, ofta över 150 cm, är till nackdel i länder som Sverige där nationella tävlingar med haflinger inte är lika lätt att anordna, så att alla haflingerägare har möjlighet att delta, som i Österrike, Italien, Tyskland och Beneluxländerna, med stora haflingerpopulationer och korta avstånd mellan haflingerägarna

Det är den senare typen som man premierar vid avelsvärdering och utställning.

Ser vi på de som utmärkt sig på tävlingsbanorna, körning, banhoppning, fälttävlan och distansritt, så kan de bäst hänföras till den ”äldre typen”, även om flera av dem fått goda omdömen också vid premieringar.