Ja, den boken är underbar!

Vi fick den som BIM-pris till Winterson 6 vid SHF:s första riksutställning 1991. Ja, då var han bara Winterson , eftersom han var bara två år.

Men vi skämtade och sa att han hade blivit så förtjust i Westfalens haflingerston att han ville kolla mer på dem, när vi senare (1994) exporterade honom till Westfalen, till ordföranden i Westfalens haflingeravelsförbund.

Ja, det finns mycket i den boken för den som intresserar sig för den svenska haflingerhistorien.

Adlerfee till exempel är ju även Nelsons farmor - Nelson som blev Sveriges andra godkända haflingerhingst.

Och jag tror att man i boken även hittar Alphavilles förfäder ur den berömda stofamiljen Nixe, och familjen Kuhlmann som också var med på SHF:s riksutställning 1991 med sitt sto Mercedes K, Alphavilles mamma. (Alphaville låg då i hennes mage)

Vad jag insåg när jag läste Westfalens Haflinger då för länge sen var vilken betydelse stofamiljerna har - vi pratar ju så oändligt mycket mer om hingstarna och deras betydelse - men som sagt

Det behövs två för en tango.

Carina-J du kommer att hitta mer i boken - berätta gärna

Visst är den härlig!

Botanisera vidare du, Carina-J. Som BrittaD säger så finns det ännu mer hästar med svensk anknytning i boken. Wirbelsturms möderne, Strikers möderne, lite, lite grann om Nobodys möderne, och som sagt Alphavilles underbara möderne, med hans vackra mormor Nadesha och mormors mor Nixe.Plus en massa hingstar - Nibelung, Halunke, Nelusko och ett gäng mer "moderna" herrar.

Ja, den boken var verkligen en ögonöppnare. Tack vare den fick även jag upp ögonen för stonas och stofamiljernas betydelse i avelsarbetet. Och så lärde jag mig vad en "långlinjerad" häst är för något. Hint: Nancy är långlinjerad.

Och det var tack vare bilden på Nancy som jag fick en känsla för hur man kan kombinera stammar som passar ihop. Samba är min första uppfödning där stammen på fädernet och på mödernet passar ihop på det sättet som jag idag ser som ett absolut måste!

#3 Tack för tipset om Wirbelsturms möderne! Jag hittade vår Wargtass farmors mormor Heide genom detta.
Den vackra Heide som var Siegerstute på Eliteschau 1979. Heide vars mamma Nelli startade denna stofamilj. Nelli som blev Siegerstute i Everswinkel 1973 och Reserve-Siegerstute för de äldre stona i Bundesschau Merensberg 1979. På samma Bundesschau som hennes dotter Heide vann sin åldersklass.

Jösses vad de var duktiga på att avla i Westfalen förr! Finns den kunskapen kvar där? Har de behållt det jag kallar för "haflingerutseendet" på sina haflinger? Eller har de också gått över till det "moderna"?

Och efternamnet Kuhlmann, som dyker upp överallt i denna bok, varför känns det som om jag hört det efternamnet förr? Håller de på med avel fortfarande?

Kuhlmanns lär hålla på med haflingeravel fortfarande. Jag frågade nyss Eldfuxen samma sak, hon kanske berättar mer..

Fast du Carina-J känner säkert igen Kuhlmanns namn från senare tiders riksutställningar. Kuhlmanns kom ju till den första riksutställningen i Mariestad 1991. Med sig hade de både sitt sto Mercedes K, som förresten blev klassvinnare i gruppen 4-5-åriga ston utan föl, och en stor pokal som blev vandringspriset "familjen Kuhlmanns BIS-pokal" vid alla följande riks. Det är samma pokal som vandrar vidare och just nu finns hos Nobody, men nuvarande SHF kallar den bara BIS-poklen, historielösa som de är.

Och javisst ja, den första haflinger som fick åka hem med Kuhlmanns BIS-pokal var ju er LALITA - men då bodde hon inte hos er.

#5 Nej men oj vad världen är liten! 
Pokalen har jag inte då den var ett vandringspris, men det röda BIS-täcket fick vi allt med Lalita.

Och för att göra världen ännu mindre - I Eldfuxens och min bok Haflingerrasen i Sverige kan du - på sidan 97 - se den unga Lalita iförd BIS-täcket och dåvarande ägaren höja den omtalade pokalen som han just mottagit av herr Waldemar Kuhlmann till höger på fotot. Och mellan Kuhlmann och Gösta S som håller fölet Linnéa är det faktiskt jag som sticker upp huvudet.

Ja, jösses vad världen krymper…
Såg att Lalita var iförd tyrolergrimman på bilden - den har vi hängandes i sadelkammaren också.

#2
Du skrev ”Vad jag insåg när jag läste Westfalens Haflinger då för länge sen var vilken betydelse stofamiljerna har - vi pratar ju så oändligt mycket mer om hingstarna och deras betydelse….”

Såg ett program på TVn om hur en människa blir till, för inte alls så länge sedan. Ett mycket intressant program där man fick följa spermiernas livsfarliga väg till ägget. Där fick man reda på betydelsen av mormodern också, för det är hon som bildar de ägg som modern sedan föds med. Ägg som alltså finns i modern redan från begynnelsen. Och det bildas inga fler, så de man får då får man hålla tillgodo med.
Jag tar för givet att det är likadant för hästar, så stofamiljer, och speciellt mormödrar, är icke att förakta.

Men åh! Jag hittade den här gamla tråden, och vad roligt det var att läsa den! 😃❤️ Nostalgi!

Och vet du, Carina-J, jag har faktiskt fått tipset av en österrikare en gång, att titta speciellt på mormor, för det är hon som är viktigast i stammen! (Med en speciell hälsning till BrittaD förstås ❤️)

Axelito❤️

Och så har Sindy betytt en hel del för Rocca Bella. :-)

Ännu en supermormor! ❤️

     #9

Carina J. Det negativa med att äggen bidas redan under mormors graviditet är att mormors rökning och andra misstag påverkar äggen så att barnbarnen i realiteten  "ärver" mormors synder.

Men Sindy rökte inte - det kan jag intyga 😃. Hon hade bara sina vanliga hyss för sig som att gå och gömma sig för oss när hon skulle föla.

Fast det hysset ärvde ju redan Samba av henne 😮

Det hysset gjorde hon faktiskt bara en gång. ❤️ Däremot hatade hon vattenkoppar (drack hellre ur vattenpölar), skämdes om hon hade täcke på sig i hagen, och gick in lös från hagen, och öppnade dörren om den blåste igen innan vi hann tillbaka till stallet (vid intag alltså). Och så stannade hon alltid när vi var ute och red och kom till en  väg/korsning, tittade åt vänster och sedan höger, och kom det inga bilar gick hon över. Bara för att nämna några saker. ❤️ Lilla kloka fina ponnyn.

#14 Men SHIT! Min mormor rökte ju som en skorsten,- eller två. Hoppas att hon var "rökren" när hon blev med mor min i varje fall. :-(