Oj, oj, hoppas du inte gjorde dig illa?

Själv har jag inte stött på några sådana fördomar om haflingern som du beskriver. Bara med förvåning läst saluannonser där det uttryckligen står att den hästen de tänkt sälja inte är någon nybörjarhäst. I och för sig är jag av den meningen att inga hästar är nybörjarhästar, ska alltid finnas kunnigt folk runt om, men jag antar att det inte är det som åsyftas i annonserna.

Visst kan haflingern, som alla andra individer, ha en egen vilja, men det brukar väl inte vara så stora problem?  När jag och våra haflinger ibland har olika åsikter,så gäller det bara att vara den av oss som är mest envis, så är det aldrig några problem med det momentet igen.

De karaktärsdrag som mina haflinger har gemensamt är: lätta att hämta i hagen, kan stå själva, utan kompisar, i stallet, kan ridas utan hästkompisar ute, är inte lättskrämda eller tittiga, är aldrig tjuriga eller otrevliga.
Sedan har de förstås individuella karaktärsdrag också. En och annan latmask har vi och en och annan med mycket spring i benen t ex.

Enda gången vi haft "problem", är efter en kastrering. Hästen tappade självförtroendet totalt och såg spöken överallt. Även vi blev livsfarliga. Det var en mycket jobbig period, som det tagit år att jobba sig igenom.

Nej då, inga farliga skador. Rejält med blåmärken (både av landningen och av hornet på westernsadeln som jag skrapade längs låret vid avbockningen) och öm både här och där.

Jag tänkte nog (efter den allra första ilskan, när hon var väldigt "billig") att det inte är någon större fara. Att det går att lösa med lite mer NH och ledarskapsövningar. För hon svarade ju (till slut) på den "join up" vi körde dagen efter - även om hon var väldigt arrogant i stilen. Så det blir sånt jag får köra nu. Men först måste jag lita på att jag hinner flytta på mig - just nu vågar jag inte ens leda hästarna för jag är så stel och långsam. Skulle de hitta något att sidsteppa för vet jag inte om jag själv hinner stiga undan …

Ja, problemet när man blir äldre är att man både lättare blir skadad och att det tar längre tid att läka. Jag har i och med detta blivit både fegare och försiktigare genom åren, ska erkännas. Har liksom varken tid eller lust att bli sängliggande. Och det är just det som blir resultatet när jag faller av..

Enligt mig är haflingen oftast en lugn och snäll ponny/häst och det står nästan hela tider att haflingern är känd för sitt lugna och barnvänliga temperament? (: